Idag var det dags för inskrivning för att sätta rör i öronen. Dagen har bestått av röntgen, ultraljud, EKG, provtagning, undersökning, läkarsamtal och narkossamtal.
Dagen har även bestått av många många tårar och en del skratt från Harrys sida. Han är så medveten om vad som händer honom nu. Han vill inte ta av sig kläderna för då vet han att något händer som han inte vill. Det är hemskt att behöva tvinga honom igenom alla dessa undersökningar när han inte vill. Tårarna när blodproven skall tas. Tårarna när vi håller fast honom under röntgenapparaten. Tårarna under ultraljudet. Tårar så fort en läkare närmare sig. Det skär i mitt hjärta.
Det har även skrattats lite och kramats en del. Bästa sköterskan på 323:an fick stora kramen och nästan en puss. Häftiga leksaker gör också dagen bättre.
Vi pratade ikväll om hur långt vi kommit på vår resa. När vi pratade med narkos diskuterade vi inte så mycket om hur sövningen går till utan mer att vi ska prova ett nytt bedövningsmedel istället för emla när vi sätter pvk:n för att se om vi slipper söva på mask eller vad som blir smidigast. Hade detta varit för snart två år sedan så lät samtalet väldigt annorlunda och vi satt i tårar. Är detta vardagsmat nu? Vi blev kallade stammisar idag. Roligt att vi stammisar kom tillbaka. Jag vet inte, roligt är det på ett sätt för det är lite hemtamt och tryggt på något vis samtidigt som man önskar att man aldrig behövde sätta sim fot där igen.
Lillprinsen har varit väldigt duktig idag. Nu är tyvärr den enda trygga plats han vet vagnen och den håller han hårt i. Inte ens mammas och pappas famn är trygg idag. Vi har descutan badat honom en gång nu. Har en gång kvar sen en gång imorgon innan op, inte populärt. Svält från midnatt välling till tio saft till tolv sen rullar vi in honom klockan två.
Sen ska jag krama honom i en evighet och skydda honom från allt! Modiga modiga Harry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar