tisdag 30 mars 2010

En uppdatering i bilder om vad som hänt med prinsen senaste veckan...

Harry i respirator efter de stängt sternum (bröstkorgen).



Harry börjar vakna ur respiratorn och är inte helt nöjd med att ha en tub genom näsan och ner i halsen...Stackars älsklingen, han står ut med mycket!



Nu är vi installerade på 323:an i övervakningsrummet. Här blir vi nog kvar ett bra tag känns det som. Harry är rätt medtagen och sover mycket.



Att bli tvättad är fina grejer det...



Spanar in pappa...



Kolla in Harrys nya min som han ger alla som muckar med honom. Det vill säga alla läkare, sköterskor, oss föräldrar när vi gör något som inte faller herrn i smaken. Det är inte lätt att ge Harry medicin och nålstick längre...Nu säger han ifrån! Han skriker inte men han blänger....om blickar kunde döda...

lördag 20 mars 2010

Att föda barn var en baggis, att lämna det ifrån sig var det värsta jag gjort...


Harry vår älskade prins föddes i måndags morses när solen strålade in genom fönstren i förlossningsrummet. Lyckan var total i flera minuter. Jag fick upp honom på bröstet och fick möta hans blick. Kärleken vi kände när vi fick se honom var otrolig, att känna så mycket för ett så litet knytte trodde jag inte vart mäjligt.

Efter några minuter blev dock stämningen annorlunda, då kom läkarna och tog honom, Daniel fick följa med. Jag låg kvar i rummet och visste inte vad jag skulle ta vägen. Tomheten var total. Min kropp var trött, mina tankar var okontrollerade och jag visste inte vad som pågick. Daniel kom ner efter någon timma igen och vi åt vår fika.Läkarna höll på att undersöka prinsen och vi fick vänta. Det kändes lite konstigt att sitta där och fika och skåla utan att ha en bebis närvarande. Jag fick träffa älsklingen efter ytterligare någon timme och den känslan när jag fick hålla om honom och han låg och sov hos mig är det ljuvligaste jag varit med om. Efter fikan försvann Daniel till Harry igen och jag fick åka till BB.

Väl installerad på BB och återigen ensam tog jag itu med en del praktiska saker såsom att ringa föräldrar och till Försäkringskassan för att anmäla tillfällig föräldrapenning och avsluta min sjukskrivning. De hade dem förklarat att det var tvunget att göras samma dag för att inte bli återbetalningsskyldig och för att få föräldrapenning....hon som svarade trodde först att jag skoojade när jag sa att jag fött barn fyra timmar tidigare...

Efter en stund kom Daniel och hämtade mig och tog mig till Drottning Silvias barnsjukhus och till avdelning 323. DÄr fick jag äntligen återse mitt hjärtegryn. De la honom i min famn och känsla av att bara få ha sin bebis och kunna sitta och snusa in hans ljuvliga bebisdoft var ren och skär lycka. Vi satt så länge, länge tills vi var tvungna att gå tillbaka till BB. Att tvingas lämna sin största skatt var tufft men det gick. Tisdag kom fort och vi satt återigen vid hans sida hela dagen. Vi fick höra att hans operation var planerad tills veckan därpå och med det visste vi att vi säkert kommer att få en hel vecka med prinsen.

Känslorna lycka och sorg är två mäktiga ting. Att veta att vi har en vecka tillsammans var ljuvligt samtidigt väldigt skrämmande. Om några dagar kan allt vara borta. Den tanken är för otäck att ens snudda vid...

På onsdag kom farmor och mormor för att beundra vår skatt. Han skötte sig fint och verkade trivas hos båda två. Tur för honom det! Efter de gosat med prinsen skulle vi dricka kaffe men när vi var som bäst på väg att hämta kaffet blev vi hejdade av en läkare som frågade vart vi var på väg. Han bad oss inte lämna avdelningen för att kirurgerna ville prata med oss om Harrys operation. De hade bestämt sig för att operera morgonen därpå istället för nästa vecka....

Våra mammor sa ett hastigt hejdå till och in i ett samtalsrum tillsammans med kirurg, narkosläkare och sköterska för att gå igenom Harrys operation. Vi blev överrumplade och chockade, vi hade ju lassat inför en lugn första vecka. Vi grät men operationen måste göras och kirurgen vet bäst. Nu hade de en ledig plats på IVA som annars var helt fullt med barn som smittats av RS-virus och den platsen var reserverad åt Harry.

Vi satt hos Harry sent i onsdagsnatt. Jag kunde inte slita mig från detta ljuva knytte. Han vaknade och vi satt och tittade på varandra länge, länge. Jag är förälskad i hans små kloka blå ögon. Jag kommer aldrig att klara mig utan honom. Nu vet jag hur det är att älska ett barn och jag har förändrats för alltid.

När torsdagmorgonen kom var vi på plats på sjukhuset kvart över sex på morgonen. Harry skulle hämtas klockan åtta. De timmarna är de längsta i mitt liv. Vi turades om att hålla honom gosa med honom och tala om för honom hur mycket vi älskar honom. Vi grät och grät, tanken på att kanske aldrig se honom i livet igen var outhärderlig. Klockan åtta kom och gick och inget hörde vi från kirurgerna, minuterna slläpade sig fram. Klockan halv tio ringde dem och baad oss komma upp. Den resan är det värsta jag varit med om. Känsla att lämna över den man älskar över allt annat till ett team av grönklädda människor som ska söva och sedan öppna hans bröstkorg för att genomföra omfattande hjärtkirurgi var mördande. Jag och Daniel bröt ihop, vi grät så vi skakade och visste inte vad vi skulle ta oss till. Läkarna rådde oss till att lämna sjukhuset och försöka fördriva tiden med något annat.

Vi åkte till Allum och handlade, vi bara köpte saker för att köpa. Vi var som två ihåliga själar som bara drog runt utan mening eller mål. Ett konstant stirrande på klockan och lyssnande efter mobilen som skulle ringa var den aktivitet vi ägnade oss åt.

Klockan 16.02 ringde kirurgen och sa att allt hade gått bra och att Harry varit stabil under hela operationen. Efter det samtalet släppte allt. Min kropp började värka och huvudet att banka. All spänning man samlat på sig släppte och jag bara skakade.

När vi kom till IVA senare på kvällen fick vi se ett litet sladdpaket ligga nedsövd, jobbigt var det men glädjen över att han var stabil tog över allt.



Läkarna säger hela tiden till oss att vi ska ta timma för timma och det gör vi. Vi njuter av var minut vi får tillsammans med vår prins. Nu har han varit nedsövd sedan i torsdag och nu hoppas vi att han snart ska vakna upp. Vi pratade med kirurgen idag igen och han sa att än så länge är vår prins en riktig solskenshistoria för han har inte haft några som helst komplikationer ännu. Vi hoppas och ber att det ska fortsätta så....

Jag ska försöka bli bättre på uppdateringar men det är mycket som tar kraft och energi nu. Harry är vårt allt och vi är världens stoltaste föräldrar till detta hjärtebarn!

måndag 15 mars 2010

Nu är Harry här!

Idag klckan 8.02 föddes vår prins! 3575g. Allt har gått bra, han har nu flyttas från Neo till avd 323 och hjärtvak. Uppdaterar snart, detta blir bara en snabbis från mobilen.

Tack för alla lyckönskningar och gratulationer!

/ Två stolta föräldrar

torsdag 11 mars 2010

11:e mars blir bara bättre och bättre!

Först får kära vännen en bebis, sedan godkänner Försäkringskassan min sjukskrivning och till sist så ska jag hämta min nya bil nu när pappas bil är leveransklar! Kommer alla goda ting i tre eller? En riktig saga minsann!

onsdag 10 mars 2010

En vecka kvar, sedan kanske det är dags för bebis...

Nu är det en vecka kvar tills vi ska till Östra sjukhuset igen. Jag oroar mig för om vi blir inlagda eller ej. Det kan vara skönt att vara på plats när förlossningen sätter igång men då vill jag att den ska få komma igng av sig själv. Jag vill inte bli igångsatt, tror att det kommer ta på lillens krafter för mycket.

Allvaret börjar krypa inpå nu. det är bara dagar kvar tills vi får vår lille prins. Kommer han att klara sig, kommer han att kunna opereras. Mina nerver är i obalans nu och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Jag har lätt till tårar nu, gråter mycket. Jag hoppas hela tiden och fortsätter mina förberedelser. Nu stickar jag en filt som han ska kunna ha i vagnen. I nästa stund kryper den otäcka tanken att jag kanske inte får en bebis som kommer ligga i vagnen, som inte får leva länge nog. Det är jobbig att må så här, vi känner oss maktlösa. Vi önskar så att det ska vara en kämpe vi får som kommer klara alla utmaningar han kommer att ställas inför.

Idag var jag på MVC igen, förhoppningsvis för sista gången innan förlossningen. Det känns märkligt att om några dagar gå in i vecka 40. Tänk, vad lyckliga vi var de första 30 veckorna för att sedan få världen raserad framför våra ögon. Att ett enda möte kan förändra så mycket!

Ta vara på varje dag du får, för du vet aldrig vad nästa dag bär med sig.

tisdag 9 mars 2010

Bättre humör idag...

Ringde till min läkare idag för att höra om hon fått brev om min sjukskrivning. Jag fick min kopia igår och det hade hon också fått. Jag trodde att det skulle ta tid men hon hade redan samma dag skickat kompletterande uppgifter till Försäringskassan, snacka om att vara effektiv. Jag var så irriterad igår och det verkade som om hon var det med. Jag förstår fortfarande inte hur de resonerar på Försäkringskassan, men nu hoppas jag att det går fort...

Imorgon ska jag till MVC igen, förhoppningsvis för sista gången...

måndag 8 mars 2010

Jag morrar åt Försäkringskassan...

Hmm...fick brev från försäkringskassan idag. De skriver att de vill ha in utförligare uppgifter om varför jag skulle behöva vara sjukskriven. Nej, varför behöver jag vara sjukskriven??? Att jag mår och mått så dåligt att jag inte ens kan koncentrera mig tillräckligt länge för att läsa tidningen eller titta på nyheterna har ingen betydelse. Att jag åker till Göteborg titt som tätt för undersökningar har ingen betydelse. Att vara lärare är inte ett fysiskt krävande yrke, så varför ska jag behöva en sjukskrivning???? Jag känner mig trampad på.

TACK FÖR INGET FÖRSÄKRINGSKASSAN!

Imorgon ska jag ringa min läkare igen, hon har sagt att hon kommer utöka omfattning i sin rapport om Försäkringskassan ger mig bekymmer och bekymmer det är vad de ger!
Orkar inte bråka om sådana sker om hur dåligt jag mår nu, f*n jag har nog med annat att ta ställning till!

Det är tur att vi är två och att man har tillräckligt med resurser för att klara sig några månader utan lön. Jag tänker på de som är ensamma och inte har någon att förlita sig på, det måste vara hemskt. Jag fattar inte hur de tänker!

I övrigt har jag haft en bra dag, hämtat mina nya rosa köksgardinder och varit hos frissan och åter blivit en blekt blondin...

lördag 6 mars 2010

Trevlig helg, härliga människor, då går tiden fort!

Veckan har gått och helgen har återigen infunnit sig. Igår hade jag fint besök av fröken Freja med mamma. Freja är en riktig goding som är generös med både leenden och slängpussar. Vi fikade och pratade, det känns lite som att det kanske är sista gången innan bebis när vi träffades. Så känns det lite med alla jag träffar nu...
fast det kan ju lika gärna ta upp till fyra veckor innan bebis behagar titta ut...

Vi var på mysig middag med goda vänner igår, tittade på Let's Dance och tjötade. Vi hade så trevligt att vi gör om det idag, dock i en lite annan konstellation. Daniel ska laga mat, en av de tre maträtter han bemästrar så det blir nog lyckat!

Längtan efter lillen blir starkare för var dag som går och oavsett vad som kommer att ske kommer vi få möta vår älskade son och det kommer att vara fantastiskt! Väskorna står nu redo att lyftas in i bilen, vi är taggade, Göteborg nu ska ni få träffa en liten vilding =)Eller ja, snart iallafall....=)

tisdag 2 mars 2010

Nu är det nog med istid för min del!

Nu börjar jag också att tröttna på vintern... Mest för att jag är avundsjuk på alla andra som inte är gravida och som får åka slalom, skridskor och längdskidor. Jag tycker det är hur roligt som helst att göra det men NEJ jag är gravid och ska passa mig!

Så nu tycker jag snön kan ta och ge upp och släppa fram våren istället! Jag tänker pasteller och öppna skor. Jag börjar lite försiktigt här hemma, en rosa tulpanbukett, sedan en rosa vattenkanna och nu går jag all in med rosarutiga köksgardiner...mot sömmerskan!

Jag har börjat drömma om att vi får åks in nu...lite obehagligt. Jag är rädd för väglaget, att det kommer gå fort och att vi inte hinner. Jag har noll koll på det här med värkar än så länge. Hur ska det kännas? Vad är en värk? Vad är en förvärk? När ska jag tro det är på riktigt? Måste kolla upp detta nu...

16 dagar kvar till nästa ultraljud. Undra om han tänker stanna kvar så länge? Ska vi gissa datum? Jag gillar den 22/3. Det skulle passa mig bra ;) Daniel håller på den 21/3... Beräknat datum är den 20/3.

måndag 1 mars 2010

Kräksjukan är besegrad för den här gången...

Daniel har överlevet =) Igår satt vi och pratade om att han minsann aldrig får magsjuka och inte har varit sjuk på huuur länge som helst. Det tog ca 30 minuter sen började han att kräkas...

Jag tyckte mycket synd om honom. Han låg i plågor mellan klockan sex till midnatt ungefär sedan somnade han och nu är han på bättringsvägen. Men när en man är sjuk då är han sjuuuk.....Detta resulterar i konstant uppassning och ömkande...

Jag menar att man ska vänja magen vid mat igen genom att äta fil eller blåbärssoppa. Daniel ville ha äppelpaj med vaniljsås och snäll som jag är så fixar jag detta. Nu är det bara att vänta och se vad som händer...

Vi isolerar oss ett tag nu för att inte smitta, men jag är så glad att jag inte har blivit smittad eller sjuk!