Ledig....crash boom bang....

Vad jag önskar nu är att få krascha litegrand. Sova ett dygn och inte prata med en själ. Jag tycker det är skönt att vara ledig men jag är så trött och energin räcker inte till. Jag och Harry har haft en skön dag han är så härlig nu, krävande men härlig. Det är tråkigt att jag känner mig så trött och sliten, vill vara en roligare mamma än vad jag är nu. Vi myser och saknar Daniel. Harry skanar verkligen sin pappa nu. En vecka i Ukraina och sen iväg på jobb i Skåne var inte vad Harry gillade. Imorgon kommer han hem och vi räknar ner. Harry har bestämt att pappan ska läsa bok, bygga tåg och gräva i sandlådan. Jag vill sova, gråta, rensa. Jag är trött efter den här perioden. Intensivt på jobbet samtidigt som det varit mycket med Harry. Mycket oro för andra hjärtebarn och för framtiden gör det inte lättare. Jag tror snart att det är dags för att vila och bara låta det vara jobbigt en stund och inse fakta att livet är så. Jag vet inte men det känns som att nedräkningen till nästa op kommer att börja på allvar efter den här ledigheten. Detta är förmodligen sista sommaren innan nästa op, sista hösten osv.....Den känslan är så jobbig att hantera. Tänk om det är den sista? Jag vet att det inte är rationellt att tänka så men jag är så trött nu och det är som att hjärnan väljer att plocka fram allt jobbigt då. Skyddsmurarna briserar och orkar inte hålla emot känsloströmmen som forsar emot den. Måste orka ladda om. Orka ladda om. Vara stark. Vara modig. Vara där. Leva nu.