När man inser vad sitt barn vet...

Idag har varit en trött dag. Jag har varit iväg på en tuff vandring med min fantastiska niondeklass. Upp och ner över stock och sten för att avsluta det hela med att bygga vindskydd och övernatta i det fria. När jag återvände till civilisationen i förmiddags så var jag således ganska trött. Hann inte ens hem innan förskolan ringde oh meddelade att Harry trillat och verkade ganska slö och de visste inte om han slagit i huvudet....De tyckte att han var väldigt tyst och slö så det var oroliga om han slagit sig i huvudet, inget märke syntes men när de frågat hoom så hade han sagt att han slagit i huvudet... Jag var inte så orolig för under samtalets gång hann Harry både piggna till och springa iväg mrn klart man ska ta det på allvar. Jag bad dem fråga om han hade ont i benet istället och så ringde jag tillbaka efter en stund. Då var det full fart på Harry så jag hann hem och duscha innan jag hämtade honom. Då hade han hunnit äta lunch och det var dags för att sova, skönt. Jag frågade iallafall var han hade slagit sig och då pekade han på handen och hämtade en ispåse....Jag tror mest att han gjort något som han inte borde, trillat och blivit rädd och så skäms han lite....När vi pratade om det hemma verkade nog vara så också....gangster... Men för att nu komma till sak....Jag har varit väldigt trött efter en natt i sovsäck ute i naturen tillsammans med 24 femtonåringar och tv kollegor. Allt jag ville göra var att sova och det gick ju en stund medans Harry sov. När han vaknat låg vi i soffan och kollade på teven. Det var ett program där det visades en operation. Då säger Harry helt plötsligt "Doktorn lagar bebis där" och så pekar han på operationsbordet och upprepar sin mening igen. Mitt hjärta börjar värka vid tanken vad han vet och kommer ihåg. Känner han igen en kirurg och en operationssal? Jag tycker det känns jobbigt att han vet om sånt, mitt oskyldiga lilla barn. Tröttheten tog överhand och tårarna kom. Senare ikväll satt vi i badet och pratade om att vi ska åka till sjukhuset nästa vecka för att titta på hjärtat. Harry höll händerna för hjärtat och sa "Doktor inte titta Harry hjärta". Det är så tungt att behöva tvinga honom till att klara av dessa saker som han inte vill. Och protesterar han för mycket så kommer drogerna....fy fan vad jag känner mig som en elak människa som i princip förgriper sig på sitt barn och gång efter gång misslyckas med att vara den absoluta tryggheten utan istället hjälper till att genomföra dessa övergrepp. Jag är inte dum, jag vet att det är för hans bästa men mitt psyke och Harrys svikna förtroende skiter fullständigt i vad som är bäst för hans hälsa.... Jävla skitsjukdom.....svär och har mig idag men ibland orkar jag inte hålla ihop det. Idag är jag trött och känslosam.