Igår var det dags för lillens hjärtkateterisering och stentinsättning. Han var på svält från klockan nio på morgonen men kvart över tio ringde en sköterska och sa att de var försenade och sa att jag skulle trycka i honom så mycket mat jag hann på en kvart...Vi hann sonda 60 ml innan svälten var ett faktum.
Harry svälter....mycket fundersam
Efter det gick vi till sjukhuset och tvättade Harry med Hibiscrub och sedan väntade vi till angiolab skulle ringa och vi skulle åka upp för att söva prinsen.
Alltid lika jobbigt att lämna honom och se narkosen bära in honom till operationssalen för att söva honom...Det var oroliga timmar innan de ringde från uppvaket. Ingreppet gick bra. Lillen fick ett AV.block och pulsen droppade till under 70 men han redde ut det själv. Ett AVblock innebär att hjärtats elektriska impulser retas och då fungerar det inte som det skall...
Vi fick ta emot prinsen på uppvaket vid halvsex-tiden igår kväll. Han var ganska groggy och mådde lite illa efter narkosen. Vi kom ner till avdelningen runt sju och sen satt vi där och bara gosade tills det var dags att sova. Harry klarade sig bra och klarade sig utan syrgas...MEN...
Imorses när vi kom till vakrummet låg han både med syrgasgrimma och tratt. Trött liten kille som både kräkts och varit ledsen under natten. Jag bad sköterskorna ringa om han var ledsen, varför gör de inte det då??? Känns inte bra att komma på morgonen och se honom i det tillståndet...
Läkarna var inte helt nöjda över resultatet, syresättningen är än så länge inte vad de hade hoppats på...och om inte det vore nog så har han fått arytmier. Hjärtats impulser är fortfarande retade och hans telemetri visar en del ttörningar, dock av det snällare slaget än så länge...
Imorses lät det som om vi hade goda chanser för att få åka hem idag men de är rejält grusade nu. Vi hoppas att vi hinner hem nästa vecka istället. Fast, mirakel kan ju ske...Har vi tur så är Harry pigg och återställd imorgon...
Det är helt galet vad jobbigt det är att sova utan honom nu. Jag oroar mig hela tiden...än mer nu när jag vet att han kanske är ledsen och jag inte kan lita på att personalen hör av sig...
Grattis att ni slapp komplikationer!
SvaraRaderaKanske är lite skönt att stanna på sjukhuset, då är det ju inte bara upp till er att kolla hans syresättning o dyl? Men självklart trist att resultatet av operationen ej blev perfekt direkt, vad är det man säger; tålamod är en dygd ;) Kämpa på.
Kanske ni ska sätta upp en skylt vid hans säng där det står: Ring oss föräldrar så fort han har det jobbigt, vi VILL trösta!
Det kan ju ha varit miss i kommunikationen som gjorde att de ej ringde.
Kram
Fy 17 Lisa! Kan inte föreställa mig hur jobbigt ni måste ha det. Blir gråtfärdig när jag läser. Men ändå, SKÖNT att operationen gick hyfsat bra. Massor med kramar!
SvaraRaderaÅåå vad skönt att läsa blir väldigt rörd över hur Harry och ni får kämpa, håller allt som går att hålla att ni snart får komma HEM.
SvaraRaderaEn Vegbybo
Harry är en fighter, det har han visat så många gånger nu, och ni också! Att inte personalen säger till är ju sorgligt, men dom menade säkert bara väl. Kanske tyckte att ni behövde få sova lite. Dom förstår kanske inte att man som förälder mår bäst när man får se till sitt barns väl o ve i första hand, att det är det enda som betyder nåt...
SvaraRaderaHoppas att ni alla mår bättre idag och att ni snart kan få komma hem igen...
Pussar o kramar/mormor
Åh va glad jag blir över att höra att det gick bra! Vi har tänkt mycket på hur det går för er. Jag vill inte ens tänka på hur jobbigt det skulle vara att lämna ifrån mig Hilda nu när man vant sig med att sova hos henne, fy sjutton!
SvaraRaderaHälsa killarna och säg till Harry att pigga på sig snabbt.
/ Ann, Mattias, Elvira och Hilda
Åh, Ann vad roligt att höra från dig! Hoppas allt är bra med er och Hilda!
SvaraRaderaSkönt att höra att det gick någorlunda okej med operationen iaf!
SvaraRaderaNi är så starka alla tre!
Tänker på er massvis o väldigt ofta!!
Kramar