lördag 5 juni 2010

Vi är på Ronald och prinsen är med oss!

Först vill jag bara säga en sak.....Jag TYCKER att personalen är fantastisk här men när man lever här är man psykiskt slut och vääldigt känslig när det gäller sitt eget barn. Därför blir det ibland för mycket och då spelar det ingen roll om det bara handlar om misuppfattningar eller goda råd....man är inte mottaglig för det...

Idag har det varit en dag som varit både bra och dålig. Mitt tålamod har prövats. Vi blev av med vår plats i vakrummet för att det var många på väg ner från IVA och läkarna tyckte han var tillräckligt stabil. Dock fanns det inga rum lediga så då ville de att vi skulle dela rum med andra barn. Det ville inte jag så jag dealade med vår läkare om permis och efter några timmars funderande fick vi gå! Jag berättade detta för de vi skulle kampera tillsammans med och då bad de också om permis och fick ja! På så sätt avlastar vi personalen på ett bra sätt! ;)

Nu myser vi med vår prins....Imorgon ska jag förska få fram permis hem....önska mig lycka till.

P.S Harry syresätter sig till 80% och just nu ligger han på 90% och det har aldrig tidigare hänt. Hans arytmier har även de försvunnit :) D.S

8 kommentarer:

  1. Önskar er Lycka till och även hoppas på att ni får komma hem till underbara Vegby.
    Kramar till er tre från Vegby

    SvaraRadera
  2. Det är så skönt att läsa att det gått så här bra så här långt med kateteriseringen. Jag har tänkt på er i dagarna. Dela rum med andra är ingen hit - det provade vi, fast en natt blev väldigt speciell tillsammans med en familj vi kom att tycka mycket om.

    SvaraRadera
  3. Åhh vad skönt att läsa att det gått bra för er!! Härligt Harry, fortsätt så!! Kram Lenita och Liv

    SvaraRadera
  4. Åååh vad roligt!!! Hoppas det håller i sig nu!!
    Kram/mormor

    SvaraRadera
  5. Jippi, heja starkemannen. Ni är snart hemma igen och njuter!

    Kram / Ann

    SvaraRadera
  6. Så fin har är er lilla prins!
    Hoppas ni får komma hem och vila er snart.
    Kram Therese

    SvaraRadera
  7. Vi börjar också fundera på hur det går, det har väl inte hänt något?

    Kram / Ann

    SvaraRadera