Lägger upp ett par bilder. På den första bilden är Harry 2,5 månad och det är vårt första återbesök med röntgen sedan vi blev utskrivna drygt tre veckor tidigare. Ett par timmar efter detta kort togs var vi återigen inlagda och fick raskt flytta från Odin till Ronald och Harry till avdelning 323. Shunten fungerade inte och han försämrades snabbt. Som lägst syresatte han sig 48%. Den riskfyllda operationen gick bra. Och några veckor senare fick vi åka hem igen.
Det andra kortet är taget i måndags. Inskrivning för Harrys fjärde hjärtkat. Vi konstaterade att vår lilla bebis nu blivit en stor kille. Han som fick plats på tvären i den röda soffan då upptar nu en hel dyna själv!
Oron var där men också tryggheten. Samma personal, samma röda soffa, samma rum och samma känsla. Nu är det förhoppningsvis sista gången på länge vi hamnar där. Nästa gång blir det avdelningen direkt och sedan många friska år, eller nåt liknade....
Den här bloggen handlar om vår prins, vårt älskade hjärtebarn Harry. Han föddes en solig måndagsmorgon den 15 mars 2010 med hjärtfelet HLHS. Första operation skedde när han var blott fyra dagar gammal. Efter det har han genomgått flera operationer samt Glennen. Nu är det förhoppningsvis bara en operation kvar mot ett enkammarhjärta- TCPC. Följ vårt liv i med och motgångar. En ständig kamp om mat, vikt och välmående...och en himla massa lycka med en fantastisk lite kämpe!
fredag 2 november 2012
Tiden går, vad hände? Vad händer? Vad kommer att ske?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner med Er! Har själv en liten kille som nyligen genomgått Glenn-op. Går nästan in varje dag och kollar om du skrivit något. Känner igen mig i så mycket. Stor Kram till hela familjen, låter säkert konstigt, eftersom vi inte känner varann... fast jag tycker jag känner Er lite... Jag har gått med i Hjärtebarnsföreningen och heter Catharina Strömberg och Lillkillen/kärleksbebisen vår heter Marcus
SvaraRaderaHur går det för William med nya hjärtat?
Hej! Välkommen hit!
RaderaJag tror att tiden mellan glenn och tcpc har varit vår bästa tid hittills. Inga mediciner och ganska pigg och frisk. Nu väntar vi på tcpc och sen hoppas man ju på framtiden men vem vet....
William mår bra och har äntligen fått gå på en promenad utomhus med sina föräldrar utan personal. Om allt går som det ska kommer de vara hemma innan julmoch det är helt underbart!!!
Ta hand om er och njut av livet!