Vårt liv går i ett rasande högt tempo just nu. Vi bor här i rum nummer 7 på avdelning 323. Vi hade förlikat oss med tanken på att vara här länge... Minst en månad eller två.
Vad är det då som händer??? Harry min lilla sölkorv överträffar allas förväntningar genom att få drängen ur lungsäckarna dragn i dag, på båda lungorna!!! Detta brukar inte ske så fort och vi är nog lite chockade...
Nu har killen inga drän, inga pacemakertrådar! Det enda han har kvar är en cvk, en pvk och den där gräsliga sonden....
Jag önskar så att han ska vilja äta...kanske är det hans ovilja till att äta som gjort att kroppen inte behövt anstränga lymfan som producerar vätska eller vad vet jag. Han visade i alla fall lite vilja till att äta ikväll. Fem tuggor! Jippie!
De där gummislangarna i lungorna har inte varit så sköna att ha.. I eftermiddags har killen sprungit runt i korridoren här, han som inte velat lämna sängen....
Vi är i chock...ska tcpc:n som vi väntat på i flera år vara över på två veckor? Sinnessjukt. Ska livet börja nu? Jag hänger inte med....Jag ser att jag har ett rosa barn men ska det där rosa barnet åka hem redan i slutet på veckan och börja resten av sitt liv....jag förstår ingenting!
Vi hoppas att vi slipper bakslag nu och att vi får åka hem snart!
Kramar
Den här bloggen handlar om vår prins, vårt älskade hjärtebarn Harry. Han föddes en solig måndagsmorgon den 15 mars 2010 med hjärtfelet HLHS. Första operation skedde när han var blott fyra dagar gammal. Efter det har han genomgått flera operationer samt Glennen. Nu är det förhoppningsvis bara en operation kvar mot ett enkammarhjärta- TCPC. Följ vårt liv i med och motgångar. En ständig kamp om mat, vikt och välmående...och en himla massa lycka med en fantastisk lite kämpe!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad det låter härligt att det går så bra! Håller tummarna att det inte blir något bakslag! Kram Svens mamma
SvaraRaderaÅÅÅÅÅÅÅÅ vad härligt håller allt som går att hålla att ni får komma hem och bara vara. Kramar
SvaraRaderaVegbybon
Vad häftigt att det kan gå så fort!! Vad gäller sondandet och maten, är det inte så att ni matar så mkt som sjukhuset vill nu och att Harry är ganska mätt hela tiden? Dessutom är det ju inte så vidare värst skönt att ha en sond i halsen och lägg dessutom till att han är nyopererad. Minsta förkylning slår ju ut aptiten på de flesta barn. Men jag förstår såååå väl att ni vill kasta sonden åt skogen och jag håller tummar för att aptiten återvänder snarast!!!
SvaraRaderaVåga tro! Harry har visat så många gånger att han är något utöver det vanliga! Ett riktigt underverk till underbarn! Underbart!! ;-)
SvaraRaderaKram mamma/mormor