Jag är lycklig, vi har inte semester men det är ändå den känslan som infunnit sig. Vi tar dagen som den kommer och det lugna lunket är här.
Mina killar ligger och sover, Harry har varit en trött hjälte idag men kom igång när det blev lite svalare. Jag sitter här och klurar lite. Kan ni förstå att jag är så lyckligt lottad? Har grunnat på detta ett tag nu och kommit fram till att jag har bästa killen och finaste pojken man kan tänka sig. Vad var mitt liv utan Harry? Han gör oss lyckliga varje dag. Att stå ovanför hans säng och möta hans blick när han vaknar värmer mitt inre. Att jag har sån tur att få lära känna denna fantastiska lilla varelse är jag otroligt tacksam för. Nu tar jag vara på varje ögonblick och bara älskar, ingenting får sparas till morgondagen.
Augusti kommer närmare och närmare, än så länge känns det som något främmande och avlägset när jag lättsamt kan säga att det då är dags för operation igen. Egentiligen är jag vettskrämd och bävar för vad som ska ske. Jag vill inte lämna honom igen, jag vill fortsätta med det livet vi lever nu. Jag vågar inte släppa in tanken i mitt inre över vad som komma skall men jag måste snart...
Känslan över att lämna honom till operation, att förhoppningsvis återse honom på IVA full av slangar och djupt nedsövd är otäck, kalla kårar sprider sig längs ryggraden på mig. Hela min själ säger NEJ, jag vill inte. Jag får inte välja. Det bara är så. Jag måste acceptera vad som ska hända. För att överleva måste jag vara positiv, jag måste njuta av tiden som är nu. Jag måste se framåt med tilltro till läkarna. Jag måste vara stark för min son. Jag måste vara stark för Daniel. Jag måste vara stark för oss. Jag har många måsten nu och ibland vill jag bara få vara orolig och vara liten och få gråta men när har jag tid till det bland alla mina måsten?
Jag är lyckligt lottad för jag har kärlek i mitt liv. Jag ska komma ihåg att njuta av det varje dag sör då blir det lättare. Men ibland tar hjärnan sina egna vägar och blickar för långt fram. Jag kan inte vara där än, inte än. Måste få mer tid. Tid är det dyrbaraste jag har nu, tid med min familj.
Vilken underbar bild på er.
SvaraRaderaMan blir väldigt glad och lycklig när man ser den.
Kramar Vebybon
Hej Lisa, så skönt att höra att ni har det bra och tar dagen som den kommer. Vet ni när i augusti det är dax för operation?
SvaraRaderaOj vad stor han blivit Harry!! Han har vuxit om sig helt till en storkille!
Vi ska ner till Östra i september, dom vill göra ett "eget" ultraljud på Alice och utifrån vad det visar ev. en hjärtkat, sen får vi se.....kan bli någon operation framöver! Livet med hjärtebarn - en dag i taget och sedan får man se! Ni gör alldeles rätt. Det är bara att njuta och njuta av dom små underbara krabaterna som förgyller ens liv!! :)
Eftersom både ni och vi ska dit igen så hoppas jag att vi ses!
Massor med kramar
Annika o Alice
Man kommer otroligt långt på kärlek!!
SvaraRaderaSå njut för fulla muggar
KRAM
Hej Annika! Det enda jag vet är att det blir en kat troligen andra halvan av augusti och op hyfsat snart efter det. Vi ska ner på onsdag och då får vi förhoppningsvis ett datum. Jag tror absolut att vi kommmer att vara där i september. Hur mår den lilla prinsessan nu? Kram
SvaraRaderaSå fint skrivet. Njut av er fina lilla kille och lycka till med allt.
SvaraRaderaHej Lisa! Alice mår bra och är pigg. Hon har 5 mediciner 3ggr/dag nu, innan op hade hon 2 med 2 ggr/dag, så fast hennes hjärta är lagat så känns det ändå som nå´t steg bakåt, men som sagt hon är pigg! :) Får se om hennes lilla vä kammare växer till... Hoppas vi ses!
SvaraRaderaKramar till lill-prinsen!