Nu är mamman sjuk istället....

Ja,nu har jag gått och blivit sjuk...Jag har haft smärtor i magen ett bra tag men trott att dey vart stress men icke...

I förra veckan var jag på vårdcentralen och tog prover men som vanligt får man till svar att man ska avvakts och se vad som händer...hmmm. Det som hände vsr att jag i söndag var tvubgeb att åka till akuten efter ha legat i kramper hela helgen men jag tänkte härda ut tills läkarn från vårdcentralen återkom med mina provsvar...Nu gick ju ibte detta så bra så nu ligger jag här på ett rum och ska akutopereras imorgon bitti. Bye bye gallblåsan säger jag. Gallsten är inget jag rekommenderar vill jag lova för det gör riktigt ont. Varför jag väntade så längr med att åka till sjukhuset förstår jag inte.

Jag saknar min bebis, det ä skumt att ligga på sjukhus och själv vara den som är sjuk. Jag känner mig liten och ensam just nu men det är bara för att jag längtar hem till mina kärlekar. imorgon kommer de hit igen, jag är nervös för att bli sövd och då vill jag inte vara ensam.

På ett sätt ser jag detta som en lärdom och som ett sätt att förstå hur Harry har det. Jag har blivit stucken ett tiotalgånger än så länge, både i fingrar, handrygg och båda armvecken. Vissa stick har gått bra adra har gjort riktigt ont. Min lilla prins är bra mycket tapprare och tåligare än sin mamma. Min respekt för honom ökar hela tiden. Han är en modig liten kämpe om står ut med så mycket smärta av olika slag så jag ska verkligen inte gnälla för min operation. Det jag vill säga att det skänker mig insikt i hur det känns att bli lämnad av de man älskar mest för att ligga i en säng på ett främmande ställe. Det ger mig insikt i v älsklingenmåste tåla i form av prover, undersökningar, att bli störd närman sover för att nån ska kolla tempen eler hur hyn och ögon ser ut osv....Jag älkar honom mer för varje sekund och för varje ord jag skriver bli känslan starkare. Tänk om jag kunde skydda honom från allt detta, varför kan jag inte det....