Snart sitter vi i bilen på väg till sjukhuset och ångesten börjar göra sig påmind. Jag har tröstätit hela kvällen. Anspänningen och nervositeten stiger för varje timma. Vi har tittat på film men det var svårt att fokuera, jag har ätit hela tiden. Jag är inte hungrig inte sugen men rastlös och spattig. Tugga hjälper. Tuggat i mig det som huset bjuder....finkammat skåpen efter något sött och onyttigt. Som en kvarn som bara maler har jag varit ikväll.
Nu är det dags för sängen ett par timmar. Ligga och snusa på min prins som ligger och snusar mellan oss med sitt ljusa duniga hår, en liten ängel. I vaket tillstånd är han mer en Emil med sin finurliga plirande ögon som bara utstrålar bus och rackartyg. Jämte den lilla juvelen skall jag sova inatt.
Sova, överskattat men iaf vila. Hålla om hans små fötter och mysa. Jag vet att det inte är en stor op de ska göra den här gången men det känns ändå värre än tidigare för Harry är så medveten nu. Han kan prata, han kan skrika mamma när han är ledsen och jag måste uppbringa hela min styrka och kraft nu för att stå emot och bara göra det som skall göras.
Blä, säger jag. Jag vill inte alltid. Jag vill kura ihop mig under täcket och vakna nästa vecka istället. Men nu har jag inget val så imogon är det en pigg och peppande mamma som sätter sig i bilen mot Göteborg.
God natt mina fina!
Jag håller tummarna för er. Allt vad som bara går!
SvaraRaderaJag håller tummarna för er! Allt kommer att gå bra, ni får se!
SvaraRaderakram
skicka över en massa energi till er. det kommer gå finfint! stark som en oxe är vad du är Lisa.
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaUsch, jag har så svårt att uttrycka mig i ord, allt bara fastnar i halsen.
Jag vill be om ursäkt, det var respektlöst av mig att bara börja prata med er förut.
Jag är väldigt berörd av din blogg och vill att ni skall veta att även jag tänker mycket på er. Det måste gå bra för er lille fine son. Barnen är det finaste vi har!
Mycket styrka till er!
Hälsningar Therese med den lille bebisen på samma avdelning :)