Nu är det en vecka kvar tills vi ska till Östra sjukhuset igen. Jag oroar mig för om vi blir inlagda eller ej. Det kan vara skönt att vara på plats när förlossningen sätter igång men då vill jag att den ska få komma igng av sig själv. Jag vill inte bli igångsatt, tror att det kommer ta på lillens krafter för mycket.
Allvaret börjar krypa inpå nu. det är bara dagar kvar tills vi får vår lille prins. Kommer han att klara sig, kommer han att kunna opereras. Mina nerver är i obalans nu och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Jag har lätt till tårar nu, gråter mycket. Jag hoppas hela tiden och fortsätter mina förberedelser. Nu stickar jag en filt som han ska kunna ha i vagnen. I nästa stund kryper den otäcka tanken att jag kanske inte får en bebis som kommer ligga i vagnen, som inte får leva länge nog. Det är jobbig att må så här, vi känner oss maktlösa. Vi önskar så att det ska vara en kämpe vi får som kommer klara alla utmaningar han kommer att ställas inför.
Idag var jag på MVC igen, förhoppningsvis för sista gången innan förlossningen. Det känns märkligt att om några dagar gå in i vecka 40. Tänk, vad lyckliga vi var de första 30 veckorna för att sedan få världen raserad framför våra ögon. Att ett enda möte kan förändra så mycket!
Ta vara på varje dag du får, för du vet aldrig vad nästa dag bär med sig.
Hej! Jag blir så himla berörd varje gång jag läser din blogg och det finns så mycket jag skulle vilja säga för att muntra upp, peppa och stötta men jag vet ju att det inte hjälper vad folk säger för den enorma oron och skräcken finns ju där hela tiden ändå. När Ester föddes visste vi inte att hon hade HLHS så det kom som en chock ett par timmar efter förlossningen. Vi slapp ju veckor av oro innan men fick samtidigt ingen chans att förbereda oss, vet inte vilket som är värst, veta vad som väntar eller inte?? När din prins väl möter dagens ljus så kommer ni att vara världens lyckligast trots att ni vet vad som väntar och den lyckan kommer ge er kraft att orka. Prinsen i sin tur kommer att orka tack vare all kärlek ni kommer att ge honom. Kram Angela
SvaraRaderaJag får en klump i halsen varje gång jag läser. Jag skickar tusen lyckokramar till dig, det kommer att gå bra!! /Anne
SvaraRadera