Ibland krackelerar muren jag byggt upp och innan jag hinner reparera skadorna har ett gäng illasinnade tankar brutit sig igenom mitt försvar.
Jag har läst en artikel, en väldigt intressant artikel, en positiv artikel men för mig något annat. En artikel som handlar om när livet börjar. För en pojke med samma fel som Harry började livet när han var arton och slapp sitt dåliga hjärta och fick ett nytt.
Jag ligger här jämte världens ljuvaste lilla prins och är utom mig av sorg. Jag sörjer en framtid som jag inte ens vet är sann, som jag inte ens vet kommer existera. Jag tänker på en av mina lyckligaste dagar; studenten. Sjung om studentens lycklig dagar.... Den ljusnande framtid är vår.... Eller är den det?
Mitt hjärta brister när jag tänker att Harry kommer ha ork nog att gå hundra meter, kanske, sedan är det dags för rullstolen. Mitt hjärta brister när jag tänker på att han kommer ha önskningar som friska människor ser som självklarheter och jag kommer inte kunna infria dem.
Det är absurt, knasigt, dumt och oundvikligt att ta ut ens barns liv i förskott men ändå gör nog de flesta föräldrar det. Alla har hopp och drömmar, jag med men mina kanske skiljer sig en aning från mängden.
Nu är jag ledsen och sörjer men imorgon är det bra igen. Jag har skrivit i min kalender att Harry fyller ett år. Det var inte länge sedan jag gjorde den anteckningen, innan vågade jag inte tro att vi skulle komma dit. Så att jag nu gråter över hans tonår känns stort...
Hej Lisa.
SvaraRaderaDet ÄR stort och du ser ju vilken kämpe till son du har. Precis lika stor kämpe är du själv och det är klart att man sörjer det som kunde ha varit. Det får man ibland när man nästan alltid är tvungen att vara stark. Men Lisa, tänk på hur utvecklingen går framåt vad gäller sjukvården och operationer.
Dessutom kommer din son säkert att njuta av livet på ett helt annat sätt än de som tar livet och allt annat i livet för givet. Du själv också. Det är svåra tider för er men dessa tider ger er också en oerhörd styrka och ni ser uppskattar säkert andra saker än man gör om allt är lätt. Ingen tröst när man funderar på ens barns liv och önskar sig att det vore lättare, men jag är säker på att Harry har en fantastisk framtid framför sig med föräldrar som ni och sin egen kämparglöd. Gråt lite idag och imorgon känns livet bättre igen bara av att se Harrys leende och känna hur glad man är över att få lära känna honom. Jag lider med er men är även övertygad om att det här kommer gå bra.
Stor KRAM
Catrin