Alltså ibland vill jag bara ta semester från mitt liv. Harry är underbar men ibland räcker inte det. Jag har nog tappat bort mig själv en bit på vägen. Jag är säker på allt som gäller Harry men inte mig själv längre. Jobbig känsla och ännu värre när man får det påpekat för sig. Jag ska nog bara vara mamma ett tag för som Lisa är jag tydligen inte mycket att ha just nu.
Det är inte roligt längre, jag vill tydligen för mycket, jag kanske önskar att mitt liv såg annorlunda ut ibland. Det är ju också fel för det gör det ju inte och kan inte heller göra det. Jag antar att jag ska vara nöjd eller försöka nöja mig. Osäker är inte kul att vara och det är inte en rolig egenskap att ha. Uppskattad vare sig av mig eller andra. Den kan dra...
Jag har lite tappat sugen på det mesta nu men lite semester och egentid kommer säkert att göra susen. Skönt att få ladda batterierna och bara vara...
Annat som händer idag är att jag beställt ny synagis så Harry kan få några sprutor på fredag och om en stund ska vi styra kosan mot vårdcentralen för att se om han har hål på trumhinnan eller inte... Han har sovit oroligt några nätter nu och imorses kom det ut något gult klet ur örat så det är väl lika bra att kolla upp det innan vi åker så allt är ok....
Imorgon är en annan dag. Säkert bättre än den här. Over and out.
Det är inte konstigt att du känner som du gör för jag tror att när det har varit jobbiga perioder kommer det ju "efter" och det är väl förmodligen inte frid och fröjd ännu?Det finns väl vissa hinder som ni ska klara?
SvaraRaderaHoppas ni får en trevlig semester i alla fall!
Lisa, jag känner igen det du skriver. Livet blir liksom aldrig detsamma när man får ett barn med hjärtfel, spelar ingen roll att allt är bra för tillfället. Både Harry och Alice har ju op framför sig och det finns ju där i bakhuvudet även om man inte går omkring och tänker på det.
SvaraRaderaJAg funkar bra när det är op dax och kris! När det lugnar sig blir det liksom kris i hjärnan, hur var det nu med det där, och var vi verkligen med om det där!!! Det är mycket man bär med sig hela tiden, men obearbetat. Hur ska man hinna bearbeta något då man har fullt upp med matning, mediciner mm mm Och även om man skulle hinna - orkar man??? Orkar man ta till sig vad man varit med om, är med om och ska gå igenom? Jag vet inte, men jag både bearbetar lite och skjuter resten framför mig, för att orka ta hand om min helt underbara lilla dotter, som kräver mer än ett friskt barn, men som ger så mycket mer oxå! Det kan jag säga då jag har 2 stora barn, det betyder inte att dom betyder mindre, det går bara inte att jämföra!
När man får barn så tappar man bort sig själv lite även om barnet är friskt, men när man får ett barn med hjärtfel så får man ju ge upp så mycket mer för att det är så krävande. Men man hittar sig själv lite eftersom, fast det tar lite tid.
Pussa på Harry från Alice och mig!
Kram Annika