När Harry kom ut ur bilen så la han sig först på trottoaren men när han vände på huvudet och såg var vi var så blev det liv i honom. Det är roligt att han känner igen sig när vi kommer dit nu. Det blev snabba steg in på gården oh sen var det lek, lek, lek som gällde. Gräva i sanden, klättra in i det lilla huset och gunga, gunga, gunga var det som gällde!
Efter uteleken var det dags att gå in för att äta lunch och Harry kämpade på riktigt bra och åt en hel del, säkert en och halv matsked med ris och currysås, kycklinggen kom ut igen när den var färdigtuggad men två gröna bönor slank ner istället. Jag är mycket nöjd hittills. Han satt som vanligt inte kvar mer än ett par minuter vid bordet innan han började protestera och det blev en hel del tårar när jag ville att han skulle sitta kvar och sen när jag satt kvar utan att gå med honom. Jag hoppas att han kommer att inspireras av de andra barnen och kunna hitta lite ro i kroppen men det återstår att se.
Att Harry dessutom kommer få en resurs på heltid gör att jag känner mig helt trygg med att lämna honom där. Jag trodde inte att det skulle gå så här bra men jag är positivt överraskad. Att det kommer finnas en person som ser honom hela tiden och som kan avleda när det blir för mycket eller hjälpa honom i olika situationer så han inte tar ut sig för mycket känns jättebra.
När vi skulle åka hem klockan två hann jag knappt sätta Harry i bilstolen innan han sov och när vi kom hem var det bara att bära in honom i sängen och där väckte jag honom kvart över tre men han hade nog gärna sovit längre om han fått.
Imorgon kör vi igen, jag tror att jag kommer kunna lämna honom mer och mer för han bryr sig inte speciellt mycket om att jag är där. Idag kunde jag gå och sätta mig i personalrummet och dit kom han och kikade in en gång men sen gick han tillbaka och lekte igen.
Så här glad kan man vara när man får gunga!
Härligt att höra Lisa, både att det känns bra för honom , men även för dig!! och resurs är ju inte fel, kanon!! Heja Harry!!
SvaraRaderaTherese