Varför?

Vår lördagkväll har varit väldigt trevlig tills nu. Tacos och programmet Så mycket bättre i goda vänners lag. Harry har lekt med barn och han älskade det. Ett stort leende på läpparna större delen av kvällen. Kunde det inte få sluta där?

Nej, klart att det inte får det. Klart att han har tagit ut sig för mycket. Klart att kroppen är slut. Klart att han äter en flaska välling när han sovitt en stund för att han behöver energi. Klart att kroppen är helt slut och inte kan ta hand om maten. Klart jag hör det första jobbiga sväljandet. Klart jag pringer in till sovrummet och får upp honom. Klart att han ska kaskadkräka i sängen. Klart han ska kräka ner mig. Klart han ska kräka ner badrummet. Klart att han knappt är vaken medan han gör det. Klart att han gråter krokodiltårar när han inser vad som händer. Klart att min son ligger som en liten våt fläck mot min axel och snyftar sig till sömns igen. Klart att det ska kosta att ha roligt. Klart att det är en oskyldig liten pojke som får betala ett högt pris för att finnas till. Klart att det är så här hans liv ska se ut. Klart att insikten av att det kostar att leva känns som en jävla käftsmäll. Klart att mitt hjärta värker och att hoppet sviktar ibland. Klart jag kommer ta mig i kragen imorgon.

Varför? Varför kan Harry min lilla älskling inte bara få vara utan att det alltid ska få konsekvenser?

Imorgon tar vi nya tag. Imorgon blir en bra dag. Imorgon är det advent och vi ska tända ljus. Imorgon ska Harry få baka lussekatter. Ja, imorgon blir en bra dag för det har jag bestämt. Nu inser jag att det är idag för klockan är natt. Dags att skaka av sig sorgsenheten och krypa ner hos mitt lilla hjärta som får sova hos oss inatt och hålla honom nära, nära och njuta varje stund som är.