Fullt ös!

Jag och Harry har varit i stan och fikat idag. Massa fina vänner och deras fina barn kan bara sluta på ett sätt. Ett totalt underbart kaos. Ett kaos där alla pratar med alla men man ofta inte kommer fram till slutet av samtalet innan man tappat fokus. Det är ett härligt stök. Livliga små barn som håller låda. Harry fick lära sig kramas och kramade söta L tills hon ramlade omkull så han kramade lite för bra. Finns det något finare än kramande barn?

Nen har vi varit runt lite idag här och där och bort och kring. När vi äntligen kom hem höll Harry låda och byggde flera fina torn som han ville han beröm för. Han gav sig störst applåd själv men mamman och pappan hjälpte till. Efter applåden var han så generös att han gick och delade ut pussar och det hör inte till vanligheterna. Två till mamman och två till pappan.

Sen psckade han ihop sina klossar och gick och slängde dem allihopa i toaletten och ville ha applåder för det med men då var vi inte riktigt lika imponerade...Gillar inte att han slänger saker i toaletten. Det är bara en tidsfråga innan en telefon eller fjärrkontroll hamnar där. Och oturligt nog så har han även lärt sig att spola så det här kan bli rikitg spännande.

Nu har jag jobbat två dagar och Daniel har varit hemma och på förskolan med Harry. På måndag börjar allvaret. Jag har inte fattat det än men så är det. Vi får se hur det går. Hittills har det gått bra men han var väldigt rödrosig och lite sliten för mestadelen av eftermiddagen och kvällen spenderades stillasittandes i soffan. Vet inte riktigt om det var sviter av att ha varit på förskolan hela veckan eller om han hade härjat loss den dagen. Han poxade lite lägre än brukar men idag var han pigg igen.

När jag är på jobbet så saknar jag honom inte för jag har så fullt upp men så fort jag lämnar så längtar jag ihjäl mig och vill bara hem fort, fort. Det känns väldigt konstigt att inte vara med Harry hela tiden. Att han ska vara utan mig så många timmar. Min lilla kille har blivit stor. Han pratar med ord jag inte förstår och berättar yvigt om det mesta han upplever. Det är underbart att titta på. Lilla älskade Harry.

Nu ska jag gå och lägga mig och snusa lite i hans nacke för han har somnat i vår säng ikväll. Det är mest för mamman och pappans skull som ligger där nu. Vi har lite separtionsångest tror jag. VIll mysa så mycket som möjligt!