torsdag 23 september 2010

Nu är det bestämt.

Bit ihop och se framåt. Igår ringde kardiologen och talade om att Harry varit uppe som ärende på Thorxkonferensen i tisdags och att de kommit fram till att han är redo för nästa steg.

Is i magen, kalla kårar. Inom sex veckor ska de öppna prinsens bröstkorg igen och forsätta laga hans lilla hjärta. Jag längtar och jag bävar. Han har mycket hjärtsvikt nu, svettas floder vi minsta anstränging och äter inget själv längre. Han behöver opereras nu men jag vill behålla min lilla kille så länge jag bara kan och tanken på att lämna iväg honom och återigen behöva gå igenom detta;




är hemsk, ännu värre är den tanken (som smyger sig in ibland ovälkommen)att han kankse inte klarar sig. Kirurgerna lovar aldrig något och jag har lärt mig att inte ta något för givet längre.

4 kommentarer:

  1. Åh fy tusan... Det är så dubbelt, så dubbelt.

    SvaraRadera
  2. Lisa, jag tänker på er hela tiden nu! Det här ska gå bra, men jag ju precis som du sa, att man kan inte ta något för givet. Och även om allt går bra så är det ju värsta bergochdalbanan innan man är där! Ni gör det så bra och mina tankar kommer att vara hos er hela tiden!
    Massor med kramar och styrka till er!
    Annika, Mark o Alice

    SvaraRadera
  3. Häng i ! Det é gott gry i lillen !
    Hatar hela situationen och skulle vilja säga nåt som ger er styrka och mod, men hittar inte orden.. På nåt sätt klarar man mer än man tror, klarar det man måste.. Ni klarar det.. ni förstår kanske inte hur, bara att det finns inget val..Jag som bara kan se på, jag fattar inte heller hur..Hur orkar man, hur orkar ni..? Fast å andra sidan så räcker det att bara titta på detta lilla underverk som heter Harry så fattar man var ni får kraften och energin ifrån.Hans ögon lyser av livsglädje och tillförsikt, låt er smittas av den och ta inte ut morgondagens bekymmer idag..
    mormor

    SvaraRadera
  4. Hej,
    Usch, det är en jobbigt tid ni har framför er. Det är såklart att man vill att operation ska göras, samtidigt som det är urläskigt på alla sätt och vis. Jag har en liten kille på 3 år som är född med enkammarhjärta och är, som vi kallar det, färdigjusterad. Och jag kan bara säga att han mår jättejättejättebra idag :) Han är som vilken liten 3-årig kille som helst och är högst omedveten om sitt hjärtfel. Går på dagis, äter mycket mat, springer, hoppar, leker och pratar som en riktigt liten pratkvarn. Jag önskar er all lycka framöver - och er lille kille ser ut som en riktig kämpe!

    SvaraRadera