Återbesök med förhinder...

Imorgon ska vi till sjukhuset i Borås, vi ska börja gå där nu. Första besöket...spännande. Ibland blir jag frustrerad på vården faktiskt. När vi skrevs ut från Göteborg i fredags sa läkarna att vi skulle på återbesök i början av denna vecka och de ville att vi skulle börja ta kontroller i Borås. -Ok, tyckte vi. Jag har hittills inte varit så imponerad av Borås för det har krånglat mycket med recept och annat som vi ska ha där. dock har jag fått ett bra bemötande när vi väl varit där.

Hursom, jag ringde mottagningen och förklarade läget angående återbesöket och frågade om de fått överflyttningspapprena. -Ja, svarade sköterskan de hade fått alla papper. När jag frågade om Harrys tid började problemen....

Först sa on att de inte hade någon läkare på plats för en av dem var sjuk, sedan var det så att en läkare faktiskt var chefsöverläkare och hade viktiga administrativva uppgifter och därför inte hade tid att ta emot patienter....Så i mitten av nästa vecka kunde hon erbjuda mig en tid...Då lackade jag....

Harrys feber har gått upp, vi skulle ta crp och han är nyopererad. Han behöver sitt återbesök! Hur kan man låta det administrativa gå före patienterna? frågade jag. Svaret var att hon tyckte jag skulle ringa till Göteborg och förklara läget så att de kunde ta emot oss där! Just en bra start för en god relation med sitt "hem"sjukhus. Jag kände mig verkligen trygg....hmmm

Jag ringde lite smått irriterad till Göteborg och förklarade läget. Sköterskan fnös åt deras resonemang och sa att hon skulle prata med läkaren och se om vi kunde vänta så länge som till mitten av nästa vecka.

Tjugo minuter senare ringde hon tillbaka och förklarade att läkaren hade ringt till Borås och gjort klart för dem att Harry behövde sin tid och de bara fick lösa det...Herr chefsöverläkare fick lov att ta sig tid.

Fem minuter senare ringde sekreteraren från Borås och sa att hon faktiskt "hittat" en tid....yeah right. Härligt att det kan låta så bra, tur att man vet hur det ligger till egentligen...

Jag lär mig mer och mer att man måste alltid ta saken i eegna händer för att nå dit man vill. Varför fungerar inte vården som den ska? Vi sitter i en tillräckligt pressad situation som vi gör. Varför ska jag som förälder själv ta ansvar och tjat på att vården sköter sig? Hade jag nu inte ringt till Borås så hade de inte lagt in en tid och hade jag inte ringt till Göteborg hade jag fått nöja mig med deras godtyckliga beslut att flytta Harrys återbesök. Det är jobbigt att ständigt vara på hugget. Jag tycker att det ska finns tillräckliga resurser inom vården för att vi ska slippa hamna i dessa situationer. Skärpning! Man kan inte behandla oss föräldrar hursomhelst. Vi är inte otrevliga och uppstressade för vårt eget nöjes skull, vi vill bara våra barns bästa. Det är något man kan hålla i minnet när man ser argsinta uppjagade föräldrar, ibland sitter oron och vanmakten utanpå....och hur gärna man vill trycka undan den så går det inte och tyvärr hamnar skulden ibland på en helt oskyldig stackars personal som bara gör sitt bästa...