torsdag 14 oktober 2010

Så nära men ändå inte...



Idag skulle vi varit hemma, jag och min bebis. Men nej, så nära men ändå så långt borta. Från att ha permis över natten till Ronald ligger nu min bebis på avdelningen igen. Isolerad på rum nummer nio med en förkylning som kräver att han inhalerar var fjärde timme. Det gör det inte bättre att lillen smittat av sig på mig så att nu får jag sitta ensam på Ronald och Daniel och Harry hänger ihop på sjukhuset...



Det är så typiskt, innan op har vi passat oss för att träffa barn och sjuka. Här på sjukhuset ska ju det vara säkert tycker man men vad händer? Jo Harry lämnar IVA med en förkylning i kroppen. När han åkte iväg på op låg hans CRP på under 1 när vi kom ner på avdelningen dagen efter op låg det helt plötslige på en bra bit över 100....så tråkigt. Harry har haft feber ända sen dess. Jag förstår itne hur han kan bli smittad på IVA??? Idag pratade jag med en annan förälder vars son opererades i onsdags och också plockade med sig en kraftig förkylning ner från IVA. Alltså, det är så tråkigt med denna smittspridning, kommer den från oss eller från andra patienter eller kommer den från personalen? Svårt att veta i dessa tider men tråkigt är det. Jag hoppas på hemgång imorgon istället. Min lille kille längtar nog också hem. På sjukhuset sover han oroligt och kommer inte riktigt till ro. På Ronald sover han mest hela tiden men mycket mardrömmar på natten. Det är svårt att förstå vad han går igenom men prinsen vaknar flera gånger per natt och är jätteledsen och ögonen är fyllda av rädsla och stora våta tårar. Då ska jag tala om för er att man känner sig maktlös. Hur länge ska den här upplevelsen jaga honom nu? Min lilla kämpe, jag önskar honom trygghet.

En liten film med Harry som går på både morfin och dormicum...

4 kommentarer:

  1. Filmen... Våran Imre satt i precis den där babysittern (eller jag har för mig att de hade två likadana, så en av dom satt han i). Han ville inte sova annat än i den. Det väcker starka minnen. Imre sov också väldigt dåligt efter operationen, en natt på avdelningen vägrade han att somna, sov väl bara 2 timmar på hela natten tror jag, och jag var tvungen att gå runt med honom varv på varv på varv...

    Det är inget kul ställe ni är på, men jag är glad att det gått så bra för er, och jag tror han hämtar sig från förkylningen snart! Krya på er allihopa!

    SvaraRadera
  2. Nej vad tråkigt med förkylning nu så här på målsnöret, när allt gått så bra!! Förstår besvikelsen, MEN, det kunde ju ha varit något värre! Jag vet, det är inte det man vill höra, ni vill hem- NU! Jobbigt att du också fått det och måst vara på Ronald. Hoppas du kan vila upp dig lite och blir frisk snart!
    Alice satt också i den där (eller likadan) babysittern när hon var 2 månader och nyopererad, jag får också starka minnen då jag ser den!
    Men söta lilla Harry, jag skulle kunna äta upp honom!! Gullunge!! :)
    Krya på er snabbt nu båda 2!
    Kramar från Annika, Mark o Alice

    SvaraRadera
  3. Åh nej :-( Prinsessan har också kommit ner från IVA med förhöjda CRP som man inte har någon förklaring till alls :-/ Jag funderar väl lite på om det är sårchocker som utlöst det också har det funnits den allra minstaste lilla virus/bacill och den då redan ansträngda kroppen har inte orkat ta hand om den på rätt sätt.. Vi har ju massvis med baciller och virus överallt på oss dagligen - munnen är ju ett sånt där otäckt ställe bland annat - men att det måste till ett sår eller liknande för att det ska sprida sig...

    Prinsessan har för övrigt även hon suttit i den skotskrutiga babysittern när hon rosslade som allra värst. Fast hon var inte så nöjd i den.

    Hoppas Harrys CRP gör som Prinsessans gjorde, ena dagen var det jättehögt för att nästa dag vara borta.

    SvaraRadera
  4. Va tråkigt för er, hoppas det vänder snart,Harrys crp går ner och ni får komma hem/BM

    SvaraRadera