fredag 1 oktober 2010

Jag fick ett samtal igår...

Igår vid tio på förmiddagen ringde telefonen. Det var en sköterska från avdelning 323 som talade om att kirurgerna vill operera Harry nu. Hon frågade om vi kunde komma på onsdag. Vad svarar man då? Nej, det vill vi inte....eller. -Självklart, svarade jag. Klart vi kommer.

Igår gick jag i en dimma. Jag fick en kalldusch. Det var ju meningen att vi skulle in om fem-sex veckor. Inte nu. Det känns som om de berövar mig min dyrabara tid med Harry. Ont, ont, ont....så känns det. I min kropp, i min själ. Det oundvikliga är nu här. Det vi väntat på, det vi längtat efter, det vi bävar för. Nu finns det ingen återvändo. Det är dags att åter packa sina väskor och styra kosan mot Göteborg. Dags att lämna Harry till kirurgerna och hoppas de lämnar tillbaka honom i ett bättre skick. Värsta dagen i mitt liv kommer att gå i repris om mindre än en vecka. Det måste gå bra. Det måste gå bra. DET MÅSTE GÅ BRA!!!

Det är tufft och jobbigt, vi förbereder oss på olika sätt och har inte alltid samma tänk. Det är jobbigt det med. Jag oroar mig mycket, stöter och blöter vad som komma skall. Vill prata med andra föräldrar, vara förberedd. Daniel håller fast vid sin tanke att det kommer gå bra. Han vill inte förkovra sig i annat. Han håller fokus på sit sätt. Det resulterar att vi går i varsin bubbla just nu. Vi kommer väl att hitta varandra om nån dag men nu klurar vi var för sig...Tungt.

5 kommentarer:

  1. Du ska vet a vad jag tänker på dig/er, Lisa! Jag önskar att jag kunde säga att det kommer att gå bra, men det kan ju ingen lova, men jag tror att det kommer att gå bra! det brukar det ju göra för det mesta. Förstår helt att ni är i olika faser och tänk när det gäller att förbereda er, det är så vanligt. Tror det är mycket manligt och kvinnligt faktiskt. Jag är som du, måste tänka det värsta, samtidigt som jag också tänker en positiv version. Jag går igenom tidigare operationer, vad kunde gått bättre och sämre, mm mm Om du vill prata så skicka ett meddelande så ringer jag dig! :)
    Massor med kramar till dig/er!
    Annika o Alice

    SvaraRadera
  2. Håller tummar och tår för Harry på onsdag! Det kommer att gå BRA!!! Visst är det en ofattbart skrämmande känsla att ens barn ska opereras, första gången hade man kanske lite hjälp av chocken och ovetskapen om vidden av det hela. Men nu när man lärt känna sitt barn, redan varit med om en eller flera operationer och vet vad det innebär, och hinner gå hemma och fundera över vad som komma skall, det är fruktansvärt!! Jag lider med Er! Själv har jag varit i er sits 5ggr nu och den som tror att man blir härdad har helt fel. Jag har varit lika skräckslagen varje gång. Massa styrkekramar ifrån mig.

    SvaraRadera
  3. Söta söta Lisa! Tänker på er!! Hoppas att vi kan ses i dagarna....kommer gärna upp till er!! Puss och kram

    SvaraRadera