Jo hur gick det nu då.....
Igår kom ingen akutleverans med brevbäraren....visste inte om jag skulle skratta eller gråta för i huset fanns inte en droppe Infantrini att finna. Jag ringde One Med och frågade vad som stod på. Den väldigt trevliga tjejen svarade att de hade så mycket att göra så de hade inte hunnit få iväg min akutleverans i fredags?! Och här kom sammanbrottet....HUR kan inte få iväg en akutleverans???? Ordet akut har en viss innebörd för de flesta men inte för One Med iaf...
Jag förklarade med gråten i halsen att jag har inte en droppe mat hemma till grabben och visst jag kan ju försöka ge honom vanlig mat men det räcker ju inte! Den trevliga tjejen ordnade ett expressbud som kom hem med en låda mat på kvällen. TACK OCH LOV!!! Förstår dock inte varför inte hela orden kom då...
Idag kom ytterligare ett gäng kartonger och det var väl bra. Jag är mest förvånad över att dietisten som skulle vara tillbaka på jobbet idag inte har ringt mig...det fattas ju fortfarande alla andra recept på Harrys mat...Hon borde ha hört att jag sökt henne....En ursäkt hade suttit fint, eller jag skiter faktiskt i vilket. Jag har bara en önskan och det är att få flytta tillbaka till Göteborg. De enda man kan räkna med i Borås är de fina sköterskorna på dagvården. Så känner jag nu iaf. Helt jäkla slutkörd igår. SLUTKÖRD. Att det är vårdpersonalen som fick mig dit och inte Harrys mående är ju rätt konstigt....
Vi var även hos tandläkaren och alla små gaddar satt fast! Skönt!
Skickar massor av kärlek och tankar till er. Det kommer att gå bättre och bättre. Ha tilltro till det. Det kommer att funka!!! Titta på lilla Harry och gläds åt det lilla livet och hans tänder :-) Tänk på allt det positiva. Jag kommer ihåg dig som oerhört positiv Lisa. Förstår att du är trött men försök hitta tillbaka till det positiva mitt i allt så känns livet lättare och bättre. Jag läser en underbar bok som jag kan rekommendera (om du kan få tid att läsa). Man blir varm och glad av den. Den heter "Kraften" och är skriven av Rhonda Byrne. Jag håller alla tummar för att Harry kommer må bättre och bättre och att du snart kan få ett ganska "normalt" mammaliv och komma tillbaka till skolan. Vi saknar dig! Skickar många kramar/Catrin
SvaraRadera