Jag har gråtit floder ikväll. Länkar till båda dokumentärerna. De är väl värda att se. Jag känner igen mig så mycket. Det är vårt sjukhus, våra läkare och sköterskor. Det är Harrys operationer och ingrepp, det gör ont. De är för välbekant.
Jag undrar och oroar mig för hur Harrys framtid kommer att se ut. Kalla kårar drar längs ryggen för jag kan inte kontrollera den här situationen alls. Kommer han behöva ett nytt hjärta och kommer det att finnas ett då? Jag vågar inte spekulera. Lev idag, det är det enda som gäller men det är svårt, o, så svårt. Jag mår illa och är rädd. Nerverna sitter utanpå just nu, andningen blir kort och snabb. "Lev idag" är ett mantra jag måste upprepa och våga tro på och försöka göra till en sanning för att inte få panik.
Tårarna får trilla en stund till, orkar inte står emot. Imorgon är en annan dag, en förhoppningsvis bättre dag.
Vicctorias hjärta
Victorias liv
">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar