Ja men då kör vi väl ett varv till på magsjukan då...

Nej, Harry är inte sjuk. Inte jag eller Daniel heller men förksolan är. Nu härjar magsjukan där igen och när de ringde och sa att ett barn kräkts så är Harry portad därifrån den här veckan. Vi har ul på fredag och det får han verkligen inte missa så nu är det hemmaliv som gäller. Imorgon får mormor vara här med Harry och på torsdag får vi se...

Finns inget som jag är så trött på nu som magsjukan. Dra åt skogen äckliga sjukdom!

Måste bara säga att jag har världens sötaste son. När jag väckte honom i morses så fick jag ett stort leende och så satte han sig upp och gav mig en stor puss på munnen. Sötaste ungen, vill aldrig lämna honom ifrån mig!

Sköna söndag

Sköna söndag, pulkaåkning och korvgrillning stod på programmet. Solen lyste och fem minusgrader visade termometern. Vi packade bilen med pulkor och snowracers och begav oss till våra kära vänner som har den grymmaste pulkabacken mitt emot huset för en härlig dag.

Backen väntade på oss...



Den är riktigt brant!



Gänget är redo för åkning...



...men Harry bara sov och ville inte bli väckt och missade därför hela åkningen...


Han vaknade till när det vankades grillade korv. Tro det eller ej men det kära barnet åt en hel grillkorv!



När vi kom hem sen var det tyvärr tårar. Blåa fötter och ben ända upp till knäna. Det tog ett tag att få upp värmen men att ligga och gosa med pappa i soffan hjälpte det hela på traven litegrand, att sen avsluta dagen med en klippning och ett bad var inte heller fel!

Varför, du jäkla magsjuka gå och dra nåt gammalt över dig!

Två dagar på förskolan. Magsjukan is back. Den här gången som häftiga kaskadkräkningar. Vi har inte sovit en blund inatt. Bytt lakan flera gånger använt upp hur många badlakan som helst.

Min lilla kille har legat blek och utmattad i sängen. Han kräktes och kräktes. Han drack men allt kom upp igen, gråt och jämmer är ledord för natten.

Under dagen har han varit trött och hängig men sen som i ett trollslag vände det. Harry har haft en mysig dag tillsammans sin pappa. De har legat och myst i soffan framför Händige Manny. När jag kom hem efter jobbet var lillemannen som en solstråle och hade återfått aptiten. Lite blek och blå men på andra sidan....peppar peppar men jag tror det är över.

Jäkla magsjuka nu vill jag inte veta av den mer....stick och brinn.

Förskolan- vilken lycka!

Harry var åter tillbaka på förskolan idag....efter ett noggrant övervägande. Personalen ringde klockan sju och talade om att ett barn och en personal fått magsjuka igår. Oj, vad det blev svårt att bestämma sig. Rent logiskt så skulle ju de smittats tidigast i fredags om smittan kom från förskolan och då var inte Harry där...och barn som var där borde blivit sjuka, så vi åkte.

Jag bad dem ringa om det var något barn som visade symtom men det var ingen som blivit dålig under dagen och det var skönt.

När Harry kom till förskolan var han överlycklig, hans kompis kom och mötte honom och de sprang emot varandra höll händer och dansade, så glada var de att träffas efter att Harry varit hemma länge. Han hann knappt säga hej då. En snabb kram och puss sen skulle han och kompisen gå och kolla på snöslungan utanför fönstret och då hade verkligen inte Harry tid för mig.

Det är så himla härligt att få lämna ett glatt barn, då går jag till jobbet och mår gott. Men höjdpunkten på dagen är ändå att få hämta honom. Han springer och slänger sig om halsen och steppar nästan...och sen är det bråttom, bråttom hem!

Finaste prinsen det har jag! Och ett litet matvrak nu efter magsjukan också....fyra flaskor per natt sen i lördags och han hade ätit bra på förskolan idag också! Yes!

En vecka utan mat, knappt tillräckligt för att kissa har äntligen vänt till att matlusten har kommit. Jag hoppas det håller i sig! Sen hoppas jag att han börjar äta riktiga portioner så han kan sluta äta på natten men det är ett mer långsiktigt mål, på en sådär tre-fyra år...

Jag är iaf glad idag, tack fina förskolan för att min son mår bra och är så lycklig när han får komma dit!

Något som jag läste fick mig att tänka

Jag undrar vart min kraft tog vägen, var är alla de texter jag klurar på i mitt sinne. De där texterna som kommer om natten. Om natten när tiden finns, när det inte finns annat att göra än sova, mata och reflektera.

Jag har tusen tankar, tusen känslorus och tusen texter som jag vill få ur mig men vart tog kraften vägen?

Bloggen är min ventil men jag saknar kraften att ventilera. Jag har blivit vek och vag. Jag skriver om vår vardag med många stavfel för att Harry plockat bort tangenterna frn datorn. Nu har jag fått en ny dator, nu finns inga ursäkter till dåligt skrivna texter längre. Nu är det bara kraften som saknas.

Jag ska ta tag i min kraft och i min ork. 2012 ska bli ett positivt år jag ska bli starkare!

Fortfarande hängig...

En hel vecka har gått sedan Harry blev sjuk och han har inte repat sig helt än. Inget fel på humöret men lite på orken.

Vi var inne och hämtade en ny pox så nu kan vi ha lite bättre koll med en pox som man fatiskt ta med sig hemifrån.

Jag fick ett besked som jag inte önskade häromdagen. Ett barn med samma fel som Harry, som vi umgåtts en hel del med fick åka in akut i behov av en pacemaker och blev istället akut TCPC-opererad. Allt har hittills gått bra och jag hoppas att det fortsätter så.

Det som gnager i mig är att Harry och detta barn är så väldigt lika i mångt och mycket. Det skiljer fem veckor på dem, de har haft likartade komplikationer ungefär samtidigt. Sedan finns det en massa skillnader på dem också men när sånt här händer blir man rädd.

Jag blir rädd att jag inte upptäcker i tid om Harry blir akut dålig. Jag känner mig inte skicklig nog att avgöra när det är illa. Jag kan inte kolla pulsen på ett bra sätt utan en poxmätare...

Daniel är helt övertygad om att vi skulle märka om något är fel och jag hoppas att han har rätt. Jag har bett om ett extra ultraljud innan vi åker på semester nu. Harry skulle bli kollad i februari i Gbg i samband med hans op men den kommer dra ut till i mars och jag vågar inte flyga nu utan att ha koll på läget....

Jag blir så ledsen att så fort man känner sig aningens trygg så händer det något som vänder ens värld uppochned igen! Sänk aldrig garden för då kommer livet med en käftsmäll som du aldrig hinner väja undan för. Att alltid behöva vara beredd på det värsta tär på mina reserver och jag vet inte mär jag ska hinna ladda mina batterier...

Min lilla juvel älskar sin pappa

Daniel jobbar borta och nu har Harry börjat sakna honom på allvar. Inatt eller imorses jag vet inte vad jag ska kalla tiden vid fyra, då vaknade iaf Harry och skulle äta som vanligt. Han kröp upp i sängen och blev så ledsen över att hans pappa inte var där. Stora krokodiltårar föll.

Harry skulle upp och leta, han gick genom rummen i huset gråtandes och ropade efter pappa. Då gör det ont i hjärtat att inte kunna ge lillplutten det han vill. Han fick mig att lyfta upp honom i köksfönstret för att se om han såg bilen men den var borta och då kom det än mer tårar.

Han ställde sig i hallen och ville ta på sig skorna för att gå ut och se om pappan var där men det gick ju inte heller för sig.

Tillslut somnade min lilla ängel i min famn snyftandes efter pappa. Vi ringde honom imorses vid halv sju och då låg Harry och kramade telefonen och lyssnade till Daniels röst tills han somnade igen...

Lyckan var stor när Daniel kom hem från jobbet ikväll!

Han är återställd...

Nu är magsjukan definitivt över. Harry är återigen hård i magen och får kämpa. Vi blir ändå hemma den här veckan, kanske att han får gå på torsdag men jag har inte bestämt mig än. Vi ska åka bort i helgen och det känns onödigt att riskera att han får en ny förkylning eller annat.

Idag har pappa varit här och Harry vill nog gärna att han skulle stannat ett tag till....Han stod kvar länge och vinkade i fönstret efter att bilen åkt...

Magsjukan kom och gick....och kom tillbaka igen

Fatta dumma magsjuka att du inte är välkommen i vårt hus. Harry får inte gå till förskolan men han verkade pigg imorses och det var 40 timmar sedan senaste diarré så jag lämnade honom hos hans farmor som var så snäll att hon tog honom så jag kunde ge mig iväg till mina elever.

Jag trodde att han var ok men tydligen inte. När jag kom för att hämta honom så hade svärmor haft fullt upp med Harrys magsjuka som blossat upp igen. Han hade varit ganska trött under dagen men piggnade till en stund när jag kom för att hämta honom. Nu har han inte bajsat en gång så jag hoppas återigen på att det är överspelat nu. Ikväll har jag hafte en tött och blå kille uppkurad i famnen. Det tar på kroppen att inte få behålla vätskan. Jag hoppas verkligen att han äter ordentligt i natt. Han har iaf kissat så jag tror han klarar sig men det återstår att se.

Jag ska vara hemma mestadelen av dagen imorgon. Min käre far kommer hit och passar prinsen en liten stund så jag kan åka in och ha en föreläsningslektion för mina juveler...vill inte att de ska hamna efter.

Jag har insett att det är svårt att vara lärare och småbarnsförälder, speciellt när barnet ständigt blir sjukt eller har sjukhusbesök inplanerade stup i kvarten.

Jag tror vi har fem besök till i januari att klara av och då har vi redan vart i väg nån dag....sen kommer operation i februari-mars som han ska vara hemma från förskolan innan för att vara smittfri och frisk...

Daniel kommer att få dra ett tungt lass för jag känner att jag inte kan vara borta hur mycket som helst från jobbet.

Nu har jag dåligt samvete åt båda håll. Dåligt samvete för att jag inte är hemma med Harry, dåligt samvete för att mina elever ska få vikarie och att deras tid inte används effektivt. Dåligt samvete för att jag får mina föräldrar till att passa Harry när jag borde göra det isället. Jag vet inte in eller ut men jag tror att det kommer bli lättare när Daniel jobbar hemma igen och inte är borta lika mycket.

Nu önskar jag bara att Harry är piggelin imorgon och att han kan gå till sin älskade förskola på torsdag så han iallafall får en dag där denna veckan!

Magsjukan kom och gick...

Så då var det dags för årets första magsjuka. Elva dagar in på det nya året slog den till. Det var en liten ömklig kille som låg och gnydde i natten för att till slut halv sex på morgonen klättra ur sängen och snyftandes ställa sig jämte mig och gny "mamma mamma" och sen kom tårarna samtidigt som ulkningarna och kräket. Efter var det en liten nakenfis som kurade ihop sig i mitt knä och mådde inte bra. Daniel gick upp med honom och tog de första timmarna och hann med att byta ett antal blöjor om man säger så.

Harry fick sova ute sen en stund och det var skönt. Diarrén forstatte under dagen men efter klockan fyra så blev det lugnt och då äntligen kissade han lite med. Hade han inte gjort det så hade vi åkt in då tror jag.

Lillprinsen somnade redan halv sex i min famn. En hård dag. Imorses vaknade han dock redan klockan sex och det var ju inte heller så roligt. Han gick upp själv och snälla Daniel masade sig upp strax efter. Jag fick sova, jag hade Harry hela natten då han var orolig och hungrig.

Idag har vi slumrat i soffan käkat lite potatismos och korv och tagit en promenad. Harry sover nu ute i vagnen, Daniel är och tränar och jag jobbar, surfar och bloggar. Ordningen är återställd.

Imorgon är det antagligen jag som ska stanna hemma med Harry för jag tror att det är en 48 timmars gräns med förskola och magsjuka? Ska ringa imorgon bitti. Tråkigt för jag behöver verkligen jobba imorgon egentligen. Håller på att starta upp ett arbete om Selma Lageflöf och jag tycker det är så himla roligt!

Men att vara hemma och mysa med min lilla prins är inte helt fel det heller!

Hmm....jag har en liten gangster

Min lilla prins är inte alltid en prins vill jag säga. Idag är han mest en gangster. Han har börjat med att göra illvrål i falsett och sen skratta åt alla andras reaktion. Det skär i öronen hos både oss och hos personal och barn på förskola. Hur ska jag få honom sluta med detta har jag inte kommit på än men det känns som om jag behöver hitta en lösning.

En annan dålig ovana han har lagt sig till med är att bita i saker, både flaskor, leksaker och människor. Detta ogillas skarpt. Idag bet han en i personalen på förskolan i sxeln efter att hon bytt blöja på honom. Han brukar kramas när man ställer honom upp men det här bitandet måste jag få bukt med pronto. vad gör man? Jag sägeråt honom med skarp röst, då gråter han och skäms men han gör ju ändå om det...

Jag har sagt till personalen att de också får markera ordentligt när han håller på med sådana här dumheter...grrr...

Slutgnällt för idag. Jag ska avsluta med något roligt och det är att Harry har nu besämt sina rutiner på förskolan och det är att han ger mig en stor puss på munnen när jag lämnar honom på morgonen, efter det så vinkar han och går. Det känns så himla bra! När jag hämtar honom på eftermiddagen kommer han springade med en kram och en puss och sen ska han hem fort som attan...och fortfarande superglad, vinkar hej då åt personalen och knattar iväg...

Glöm inte bort att skänka en slant till vårt insalmingshjärta. Förra året drog vi ihop 1260 kronor och det hoppas jag verkligen att vi slår under februari månad. Då kommer även de goda hjärtebarnsbakelserna och nyhet för i år vaniljhjärtan.

Men kom igen nu...sms:a.....

Nu är det dags igen!

Årets insamling är igång. Alla barnhjärtans månad börjar snart men hjärtat slår redan. Detta hjärta ska växa sig starkt och stort och skänka pengar till forskning så att Harry och hans kompisar får en bättre framtid.

Nu är vi inne på år 2012. Året som jag hoppades skulle vara operationsfritt. Nu väntar vi på operationstid ändå. Inte just hjärtat nu men öronen. Det är ändå en sövning och jag fruktar sövningar.

Året som kommer har jag stora förväntningar på. Jag hoppas att Harry kommer äta
och växa sig stor och stark. Iaf hoppas jag att han kommer komma över elva kilo.

Jag hoppas även att jag ska få ett bra år och kunna släppa på en del tvivel som jag går runt och bär på.

Vet ni att jag försöker föreställa mig Harrys framtid men det går inte. Jag kan inte se längre än till nästa steg, nästa sövning kanske så långt som till TCPC operationen men efter det så går det inte.

Jag förvånas ständigt över hur stor han har blivit för jag räknar aldrig med att han ska bli äldre.

Jag kan lyssna till andra som pratar om sina barn och säger "Tänk när de blir stora och gör si och så" Jag kan aldrig tänka så för den bilden går inte att projicera i mitt sinne.

Däremot så har jag sett och drömt Harry begravning fler gånger än jag önskar. Jag kan se en liten vit kista, aldrig en stor utan en liten liten vit kista som passar ett litet barn. Jag kan se blomsterarrangemangen och kransarna med hälsningar. Jag vet vilken musik som skulle spelas. Jag kan se mig själv uttömd av sorg och tom på energi. Jag kan se mitt liv utan mening, utan vilja, utan Harry. Det är torrt och dött.

Jag vill inte drömma dessa drömmar, jag vill inte tänka de tankarna, jag vill inte ens föreställa mig den skräckupplevlsen att förlora sitt barn. Ändå spelar mitt undermedvetna mig dessa fula elaka spratt. Jag blir ledsen och rädd.

Nu blev detta inlägg inte som jag tänkt mig men jag orkar inte ändra. Jag skulle var positiv men nu blev det så här....

Jag hoppas att 2012 blir ett år då rädslorna överbyggs och byts ut mot tankar om en ljus framtid.

Vill du vara med att bidra till Harrys ljusa framtid tackar jag dig.

Sms:a BARNHJÄRTA 50 1714 Namn till 72910 för att skänka 50 kronor
Sms:a BARNHJÄRTA 100 1714 Namn till 72910 för att skänka 100 kronor
Sms:a BARNHJÄRTA 200 1714 Namn till 72910 för att skänka 200 kronor

I år slår vi rekord!

Förskola imorgon igen då...

Nu är julledigheten slut. Dags att arbeta igen. Harry somnade sent idag så det kommer inte att vara roligt att försöka få liv i den lille klimpen imorgon. Det är ju så jobbigt att behöva släpa upp honom när han bara vill sova.

Sova är vad jag ska göra nu, fast först måste jag packa ihop alla saker som ska med till förskolan och till jobbet imorgon. Vill verkligen inte försova mig så nu är det dags att bege sig mot sängen...

Elvantar beställt!

Ja, så blev resultatet av dagens sjukhusbesök. Harrys små händer är nu mätta och vantar beställda. Smår vantar med elslingor i. Nu ska vi slippa se de små blå händerna nån mer gång denna vinter. Sen att jag lagt ner en hemskas massa onödiga pengar på andra vantar under tiden jag väntat blundar jag för. Nu hoppas jag bara att passformen på dessa vantar är toppen och att hans små nävar håller sig varma och fina.

Dagen för övrigt har varit bra. Harry var en riktig myskille imorses och vi låg i soffan och kollade på Disney junior i över en timma, jag slumrade...

När vi kom hem i eftermiddags imponerade han dock inte riktigt lika mycket. Han var så snäll att han hade hämtat ett aket med typ minidigestive och hällt ut i vardagsrummet och sen mosat de små kexen så fint. Efter det gick han vidare mot hallen där han lyckades med att hälla ut sin minimax både på mattan och i väl valda skor.

Allt detta på under fem minuter medans jag plockade ur diskmaskinen...

För att avsluta kvällen på topp började han rita med en penna på teven, som tur var hade den lock så det blev inget märke men när jag tog den så blev lilleman arg och tog istllet playstation kontrollen och började banka på teven. Då tog tålamodet slut och rösten höjdes. Harry grät falska tårar och tittade under lugg tills jag kramade honom igen...

Det är han och hans pappa som kan det där. Jag kan bli helt vansinnig på dem men det varar inte länge för det är omöjligt att hålla kvar vid den känslan.

Harry kände iallafall att han behövde lite kärlek ikväll för efter jag lagt honom så tog det en kvart sen så kom han tassande och kröp upp i min famn och somnade där. Gosigaste lilla undret. Älskar det lilla livet mer än livet självt.

Dags för årets första sjukhusbesök!

Idag bär det av till ortopedmottagningen för att prova ut elvantar åt Harry. Vi får se om de tycker han ska få några varma vantar eller inte. Jag frågade efter dessa i oktober och hörde ingenting, när jag ringde i december hade kontaktsköterskan haft för mycket att göra och glömt det men nu äntligen ska det bli av. Nu kanske vi inte får någon vinter så då kanske de inte behövs....Vi får se. Återkommer senare under dagen med vad som hände.