Är jag inne i gamet nu?

Idag var jag på MVC för en koll av mina värden och att magen växer som den ska och allt det där andra som man kollar när man är gravid. Allt var bra, skönt. Vi hade erbjudit barnmorskan som gjort ultraljud på mig tidigare att göra ett extra ultraljud för att se hur ett HLHS-hjärta ser ut så det fick han göra idag. Han var väldigt tacksam över det, nu kommer han att kunna känna igen syndromet om han skulle få se det igen. Det är något jag hoppas att han verkligen slipper!

Hursomhelst kände jag mig nästan som en "hjärtspecialist" när jag låg där och pekade och förklarade. Jag är inne i gamet nu! Efter ultraljudet berättade han att han varit på föreläsning med "vår" hjärtläkare och visade bilder från från föreläsningen. Han skulle även på kurs för att lära sig mer om hjärtat och bli bättre på att bedöma avvikelser längre fram i vår. "Vår" hjärtläkare har även erbjudut sig att åka ut och vara med när de gör ul på hjärtan på MVC i landet. Fantastiskt tycker jag!

Jag fick även visa och rita hur HLHS-hjärtan fungerar och hur operationen kommer ändra hjärtat. Jag slängde mig med termer som ductuskärl, prostivas och pvk. Nu i efterhand tänker jag på hur mycket vi lärt oss på bara en månad som vi vetat om killens syndrom. Termer som ductus och pvk hade jag ingen koll på tidigare. Än mindre om hjärtats uppbyggnad och blodflöden, tänk vad man lär sig när man måste!

Jag hoppas att alla mina goa elever tänker likadant nu när de är på upploppet i sina grundskolestudier. Grammatik och annat är nödvändigt och det är ett måste för er! ;)

I eftermiddags fick jag fint besök av två kollegor och jösses vad jag saknar mitt jobb! Jag funderar på att hälsa på och ta en fika där på fredag, men än är jag inte säker på att jag vågar...Ska fundera lite till. Träffade en annan kollega på Ica som sa något väldigt vettigt till mig. Han sa att ju längre jag väntar desto svårare blir det. Jag tror att han har rätt i det och även om mitt förnuft säger det så fattar inte resten av kroppen det. Jag känner mig osäker och lite rädd, fast fattar inte varför, för jag har ju världens goaste kollegor...