Sjukhus och helg...

I torsdags var det dags att åter styra kosan mot Göteborg och Östra sjukhuset. Första stoppet var antentalavdelningen på Östra där vi gjorde ett ultraljud för att se hur killen växer. Denna gång kunde läkaren hitta både magsäcken och urinblåsan, bra. De mätte, viktuppskattade och kollade blodflöden. Allt var som det skulle och han verkar följa sin tillväxtkurva bra.

Nästa stopp var på Drottning Silvias barnsjukhus för att kontrollera hjärtat igen. Det är alltid lika jobbigt att se det lilla trasiga hjärtat. Det går liksom inte att ta in att den här livliga krabaten ska vara sjuk. Det positiva med undersökningen var iaf att det är inte något som har förvärrats så i dagsläget är det opererbart. Vi har nästa uppföljning om två veckor så nu är det ytterligare väntan som gäller...

Vi började även prata om hur det kommer gå till när det är dags för förlossning. Jag ville veta hur länge vi får ha honom hos oss. Svaret vi fick var att vi får ha honom i ca tio minuter om allt går bra, kanske till och med en kvart men de visste inte om de vågade vänta så länge. Min reaktion blev "ta honom efter fem minuter, vågar inte vänta".

Det känns lite overkligt att sätta sig in i att föda barn och sedan bli av med det på en gång. Vi kommer hamna på specialistförlossningen och lillkillen på neonatalavdelningen för att sätta dropp i naveln och pvk:er i handlederna och ultraljud på hjärtat. Är han sedan stabil flyttar de honom direkt till vak på hjärtavdelningen. Daniel följer med och jag får komma så fort jag kan. Gissa om jag hoppas att man piggnar till fort efter man fött barn. Vi kommer att få vara med honom så mycket vi vill under dagarna men vi får inte sova hos honom, det tar några veckor innan det blir aktuellet...uscha, jobbigt.

När vi var på sjukhuset fick vi besöka hjärtavdelningen och titta på hur allt såg ut. Avdelningen var mindre än jag trodde. Det kändes ändå bra att få bekanta sig med miljön där. Nästa gång vi kommer har vår läkare förberett oss på att det inte blir ett lika positivt besök. Vi ska då gå till förlossningen, träffa kirurgerna som förhoppningsvis ska operera lillen och besöka intensiven. Kirurgerna ska gå igenom operationen och kommer då även att gå igenom riskerna. Vi har fått till oss att det är jobbigt och deprimerande att veta men det är nödvändigt. Efter det besöket ska vi träffa en kontaktsköterska och en kurator. Jag tror att det är viktigt att bearbeta det fort för att kunna gå vidare med det som komma skall...

Efter sjukhuset åkte vi och hälsade på fina vänner och åt goood pizza, eller hur? Det var skönt att hitta på nåt skoj direkt efter för att skingra tankarna lite, vill inte låsa mig i det negativa. Det är så mycket lättare att fastna i det dåliga än i det bra...

Helgen i övrigt har varit bra. Vi har träffat lite kompisar, varit på Ikea och fixat hemma. Vi håller ihop ganksa bra nu tycker jag. Vi har gjort iordning barnrummet och jag har börjat packa väskan. Det har gått bra ända tills i natt. Kunde inte sova och var uppe, dum som jag är satte jag mig i hans rum och då var det ingen hejd på tankarna som virvlade runt. Nu har vi lagt ner så mycket kraft och energi för att få rummet ordnat och tanken på att inte få hem sitt barn och få lägga det i den bäddade sängen fick mig att gå i bitar. Gråten och oron gick inte att stoppa, det är tur att jag har Daniel som plockar upp mig när jag är nere.

Men nu är det ny vecka, nya tag...