Tacksamhet!

Kan det finnas så många människor med så stora hjärtan att de har plats för människor som är främlingar? Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över de kommentarer och kontakter vi fått via bekanta och bloggen. Människor som vi inte känner erbjuder sin hjälp och sitt stöd, det är otroligt! Även om jag inte riktigt känner mig redo än för att ta emot det, men om någon månad tror jag att det kommer vara ovärdeligt. Så ni som har hört av er, jag kommer att minnas er! Ni är fantastiska!

Jag pratade med en mamma till en flicka som legat på sjukhus under flera år. Hon sa att sjuka barn får de föräldrar som de behöver. Jag hoppas att det stämmer, att jag och Daniel nu är rustade för att ta emot den här kämpen som kommer om några veckor.

Men för att återgå till det jag vill ha sagt.... Jag är helt överväldigad av att det finns så många fina människor ute i samhället. Människor som inte har några skyldigheter gentemot oss, människor som inte tjänar pengar på att göra det lilla extra, männsikor som har egna liv fyllda av åtaganden och bryderier, ändå tar de sig tid för att hjälpa mig! Är det inte underbart?!Jag tänker på vilken uppfattning jag har om Sverige rent generellt, sköt dig själv och lämna andra ifred. Man ska inte besvära någon och hålla sig på sin kant. Tack och lov att det finns människor som sträcker ut sin hand och delar med sig av sina erfarenheter. De kan skänka både tröst och styrka!

Jag funderar om det är så att när man har gått igenom dessa prövningar och svårigheter som kommer att man kanske får en ny syn på livet. För mig känns livet mer värdefullt nu, jag är tacksam för att jag kan se det så. Jag längtar efter min pojke. Jag kommer skatta varje ögonblick tillsammans med honom som ovärdeligt och leva i nuet. Livet i det stora hela i alla situationer är till för att levas och det ska vi banne mig göra!

TACK!