fredag 22 januari 2010

Längtan

Jag längtar efter vår lille kille nu... Han ger sig tillkänna ofta nu. Hans hårda sparkar och yviga rörelser visar sig som ett vågspel på min mage. Det känns vill jag lova! Magen växer för varje dag som går, den ena krämpan efter den andra dyker upp ur intet. Jag blir stelare och stelare, vaggar fram likt en anka. Jag har svårt att greppa att någon som verkar så full av liv och energi ska kunna vara så ömtålig och beroende av ett läkarlag med skickliga kirurger när han kommer ut. Mitt älskade lilla barn, önskar jag kunde byta plats med dig så du skulle slippa den jobbiga resa som väntar och bara få vara frisk!!!

Vi sjunger för magen nu, har läst att det kan ha en lugnadne effekt och att han kan komma att känna igen de sångerna även efter födseln. Hoppas vi kan skänka honom tröst med dessa sånger när han ska in på operation eller när han kommer ut därifrån. Jag måste förska tänka praktiskt över vad jag kan göra för honom. Kan inte vara apatisk och ge upp nu!!!!!

Jag vill inte gråta mer nu, vill inte att riskera att bli bitter och missunsam. Jag längtar efter älsklingen. Känner så mycket kärlek till det lilla livet nu, ännu mer nu när jag vet vad som väntar honom. Det är nästan att jag inte vågar tänka på hur stark den känslan kommer växa sig när vi faktiskt får träffas honom. Jag hoppas så att vi får ha honom kvar hos oss. Vågar inte tänka på ett liv utan honom. Konstigt, när vi inte ens har börjat vårt liv tillsammans än att jag är så oerhört rädd att förlora det...Jag vaktar den dyrbarste skatten som finns, hur ska det gå när jag ska fördela det ansvaret till ett gäng främlingar?

Jag och Daniel har bestämt att det här ska gå bra, och att vi ska få ett ljuvligt litet barn med oss hem. Vi fortsätter med alla förberedelser, Daniel ska tapetsera hans rum i helgen och jag gör det jag är bäst på; Shoppa kläder =). Vi ska hämta vagnen och babyskyddet om ett par veckor, då kommer det kännas ännu mer på riktigt och nedräkningen kommer börja ordentligt...

Längtan gör mig gott, den får hoppet att växa sig starkare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar