tisdag 21 december 2010

Igår var en tuff dag och idag blir det en tuff dag till...

Igår var det dags för ultrakjud igen. Det gick så illa! Harry var inte alls med på noterna. I början gick det bra men när det kom till att kolla det viktigaste, förträngningen i aortabågen så brakade helvetet loss. Harry skrek och skrek. han fick ligga i min famn men det hjälpte inte det heller. Läkaren hämtade en sköterska som skulle underhålla honom men det gick inte. Det slutade med att hon tog tag i hans haka och tvingade huvudet uppåt så att läkaren skulle få sina bilder. Jag gick med på det i en halvminut men när jag såg paniken i hans ögon som bara lyste av rädsla och tårar som sprutade fick jag nog. Jag satte mig upp med Harry och sa att nu var det bra och att de inte fick titta mer. Fan, man gör inte så mot barn, varför skulle hon ta i honom så bara för att läkaren nöjd. Han s jobb är svårt och så är det.

Nu har jag krävt att de skriver in att han ska få dormicum innan nästa ultraljud. Jag är så jävla förbannad på henne. Hur tänkte hon, han är en person med itegritet, jag är sååå besviken!!! Harry vägrade äta resten av dagen.

Vi lämnade honom hos min mamma ett tag för att gå och handla och det hade gått bra men han hade inte velat sova. När vi hämtade honom skrek han hela vägen hem och var orolig hela kvällen.

Jag vill att det ska vara bra i Borås men helt ärligt vissas handlag med barnen är under all kritik! Lipar bara jag tänker på igår.

Idag ska vi tillbaka för att ta synagis. Det gör jätteont, det vat jag men de sköterskorna är bra och har bra hand med barnen. En klen tröst...

6 kommentarer:

  1. Åh fy Lisa, jag vill bara gråta - för det är det där som vi har slagits emot i dryga tre år nu. Att man anser att ultraljudet är så viktigt så då får man ta tag i barnen hur som helst. Men det får inte vara så :-(

    Vill bara varna lite för dormicum, vet inte vad ni har för erfarenhet av det sen tidigare, men det kan ge riktiga snedtändningar :-( Viktigt är även sedan att barnet är lugnt och harmoniskt när det får dormicum och även när det börjar verka, annars förvandlas barnet till ett litet monster :-(

    Nu är Harry så liten, men med Prinsessan räknar vi in henne, vi säger att vi hör att hon inte vill vara med och att hon inte tycker att det är kul - men då tre kommer vi att lyfta på hakan lite så att doktorn kommer åt och kan se. Det fungerar sådär, för det är hela tiden en hårfin gräns, innan ledsenheten övergår i panik över att bli fasthållen :-(

    Om du orkar Lisa så snälla skriv ett klagomål rörande detta, för sjukhuset behöver få feedback på detta, kanske även friska upp etik kunskaperna. För det är inte OK inte OK alls att bete sig så mot ett barn, det är då man börjar fundera på om samma sjuksköterska anser att man inte behöver bedöva barn heller.

    Lycka till med synagisen idag!

    SvaraRadera
  2. Usch, jag blir ledsen när jag läser detta! Så får det absolut inte gå till! Barnen har precis som du skriver en integritet även om de är små...Som tur är har inte vi varit med om något liknande! Hoppas verkligen det löser sig för er så att ni känner er trygga och behandlade på ett bra sätt på ert hemsjukhus så ni inte behöver åka så långt!God jul!

    SvaraRadera
  3. Va var det för någon sköterska?? Så gör man verkligen inte. Har aldrig varit med om något sånt med Luna. Skriv en klagomålsrapport och ta upp det med Nicklas hur ni upplevde det. Viktigt att dom får höra sånt av föräldrar, dom blir hemmablinda och ser inte alltid hur barnet mår psykiskt av alla undersökningar.
    Hoppas sprutan gick bra.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag gråter en skvätt för Harry... Lilla killen, vad ska han behöva gå igenom för att personalen inte fattar!!! Tur att han har en otroligt stark mamma!
    Tänker på er ofta / Ann o Hilda

    SvaraRadera
  5. Vad faan håller dom på med detta klaga på detta..Kommer du ihåg vad sköterskan hette,man gör inte så mot barn ..Dom fattar inget där inne en del är helt dumma i huvudet,,Niklas måste verkligen veta detta..

    SvaraRadera
  6. jisses lisa, vad faan sysslar dom med?
    håller med ovanstående, skriv en klagomålsrapport! instämmer även i det helena säger, med vincent fick vi använda darmicum mellan ca 1 o 1,5 års ålder, men sedan snetände han på det flera gånger, han har också svårt för just kollen av aortabågen (bla) ! i gbg därimot funkade det tack vare att de gav det intravenöst och mkt långsamt... nu fungerar det bättre med ul, men vår läkare vill inte att det ska vara något ledset alls, dels för vincent men även för att resultaten inte blir korrekta då, fattar inte att läkaren tillät detta! hoppas det inte sätter allt för djupa spår. kram

    SvaraRadera