söndag 19 december 2010

Lillen och jag....

Vi har det rätt bra om man ser till det stora hela. Nu är han färdigmatad för natten och jag får sova. Han ger mig såå mycket kärlek att jag inte vet vad jag skulle göra utan den. Den är villkorslös, hur många sonder jag trycker i honom hur många sprutor och mediciner jag tvingar i honom så älskar han mig ändå. Vilken ynnest det är att vara älskad villkorslöst. Kan man åtnjuta sådan kärlek från någon annan än sina barn? Och sina föräldrar?

Min pri s ligger nu och snusar i sin säng och jag gör snart desamma men ibland har jag svårt att slita mig från hans sida. Jag vill bara ta allt och jag njuter som om varje dag är en gåva med honom. Jag hoppas jag behåller den synen hela livet för då blir det nog lättare att leva tror jag....jag kan ju liksom inte gå och tro att han ska dö jämt men just idag är jag lite ur balans, har varit mycket tårar idag.

2 kommentarer:

  1. Känner igen mig så i dina tankar i det här inlägget. En del dagar rinner tårarna för minsta lilla och en del dagar känns allt jättebra! Men det är nog så det kommer att vara en tid, förhoppningsvis blir det bättre med tiden, när man ser att de små liven faktiskt klarar mer än vad man kanske tror! Hoppas ni har en bra söndag!

    SvaraRadera
  2. Finns inte så mycket mer att säga än att jag förstår. Hoppas ni får en fin jul. kram

    SvaraRadera