fredag 10 december 2010

Operation på tisdag?!

Sektionsledaren Anki ringer idag. Hon berättade att Harry fått en operationstid på tisdag. Mitt hjärta stannade nästan, det här var jag inte beredd på. Sätta en knapp på Harry, sy fast hans magsäck mot bukväggen. Det blev för mycket för mig.

Både läkare, sköterskor och dietist har sagt till mig att de tror på Harry och knapp sätter vi den dagen vi inte orka kämpa mer. Jag kan inte förlika mig med att den dagen är på tisdag. Det går inte. Ska tisdag vara den dagen jag inte orkar kämpa för mitt barn längre? Nej, det går inte. Jag är inte redo än, jag ger inte upp. Det kanske är fel av mig, jag vet men jag kan inte operera honom på tisdag det går inte. Jag är inte mentalt förberedd på det, jag är fortfarande i fight mode. Han äter ändå nån sked gröt och nån sked mat varje dag. En dag kommer Harry äta en portion men om det blir om en månad eller ett år vad vet jag men det kommer hända. Det är så jag tvingar mig att resonera just nu och därför blir det ingen op på tisdag.

Jag fightas än och jag viker mig inte. Jag må vara svag och darra som ett asplöv. Jag må vara trött och nära att bryta ihop. Jag må vara nära till tårarna konstant men vad är det i det stora hela? Kan jag vara orsaken till att Harry får i sig det han behöver och han växer som han ska så ger jag inte upp. Tvinga mig inte, hjälp mig kämpa!

Jag lever för varje dag och för varje vecka. Harry är kärleken och styrkan i mitt liv. Kan han leva och vara så nöjd som han är så kan jag det med. Han är hjälten i historien. Han visar mig vägen och jag tror på honom. Hjälp mig tro!

Ibland behöver jag komma bort. Jag behöver få vara mer än en mamma, min identitet är större än så. Jag är glad när jag får avlastning för då får jag chansen att ladda mina batterier och komma tillbaka som en bättre mamma. Fatta, jag är en mamma! Knappt jag förstår det själv men ändå så självklart. Vad skulle jag göra utan min prins?

10 kommentarer:

  1. Det är rätt! Lita på dig själv och din intuition.
    Harry måste ju bara ha en av världens bästa mammor!
    Men glöm inte bort dig själv!!!!
    En stor värmande kram till dig och din familj

    SvaraRadera
  2. Åh vad jobbigt Lisa. Vad jag förstod hade ni kommit överens om att du hörde av dig när du kände att du inte orkade längre!? Då förstår jag verkligen att du sparkar bakut nu, att du inte är beredd, för det var ditt och Harrys pappas beslut.

    Du tror på Harry och då ska du följa den känslan, du vet att det finns hjälp, alldeles nära om du behöver den. Lev med det, så att när du tar ett beslut senare så vet du att du gjort allt du kan. Att du då landat i beslutet, att du vet vad som är rätt. Inte att du kastas in i något som du inte är redo för.. just nu...eller kanske inte blir alls. Harry har ju visat att han kan så då förstår jag att du klamrar dig fast vid det. Ge det ett försök Lisa om du orkar och känner att det är rätt.

    För övrigt måste jag tillägga att vad himlades fin bloggen är nu :0))

    kram på er, orkar du och ni kämpa så gör det, för ni ser bara till vad som är bäst för Harry, vad som är enklast är kanske inte alltid bäst, det kan bli himla bra det också men då måste man vara säker på att man vill göra det!

    SvaraRadera
  3. Hej Helena!

    Vi har kontakt varje vecka och vi har vetat hela tiden att vi skulle stå i kö och att vi har full rätt att tacka nej. Det var därför hon ringde för att fråga om hon skulle planera in honom eller om vi ville tacka nej. Annars hade vi nog fått hem en kallelse på posten. Jag trodde inte kön kunde gå så fort. Jag hade tänkt mig i slutet av januari kanske...Så lite chockad blev jag at det kunde gå så himla fort!

    Sorry för dålig stavning i senaste inlägget. Det blir så när man skriver från mobilen ;)

    Kram

    SvaraRadera
  4. Lisa OK :-) då förstår jag... de kallelser vi får är obligatoriska dem slipper vi liksom inte undan. Då kanske du ska lägga fokus på att det är skönt att de kommer ihåg er och att ni prioriteras och sedan måste ni ta beslutet...

    :-) det där med stavning är som det är på internet, ibland går det helt enkelt för fort, vågar inte kolla igenom min blogg riktigt för då skulle jag bara sitta och rätta :0))

    kram på er

    SvaraRadera
  5. Så mycket kärlek.

    Jag tror på er!

    SvaraRadera
  6. Hej! Jag heter Anna. Har också ett hjärtbarn som gjorde sin Tcpc i September. Vill bara säga att du e stark som står på dig. det måste vi hjärteföräldrar göra. Vi har inget val. Sluta aldrig kämpa och vi är många bakom din rygg! Kramar Anna i gbg.

    SvaraRadera
  7. Hej

    Tack för ditt stöd i Ellys blogg. Din Harry är såååå söt. Det e du som bestämmer om knappen men tänk på att du kan se den som trygghet och inte som ända matväg. Så säger de till mig iallafall=) Sedan kan man ju ta bort den den dagen den inte behövs längre. Till mig säger de även att operationen är relativt liten. Sedan är det ju alltid speciellt att operera "sjuka" barn. Skit samma..följ ditt hjärta bara men kör inte slut på dig själv totalt. KRAM KRAM KRAM

    SvaraRadera
  8. Hejsan Lisa..Det blir ingen knapp för Alicia heller..Alicias läkare sa att vi ska vänta och det är skönt våra hjärtbarn kommer att lära sig äta det får ta den tiden de tar...Blev förvånad hjärtat verkar läka ihop av sig själv helt otroligt..Så op är ute slutet med nu..Idag plockade vi bort en medicin,.Det går framåt för våra små liv med..Längtar tills hon släpper sonden tänk när den dagen kommer man bara längtar..Håller med dej att man behöver få komma bort för att ladda det måste man annars orkar man inte...Men du vet som jag har sagt tidigare så är du stark Lisa du är en toppen mamma jag beundrar dej jätte mycket du är så duktig med Harrys mat mm...Massa kramar till dej Lisa.
    Kram..Gisse

    SvaraRadera
  9. hej,surfade runt lite på olika bloggar o hamnade här, känner som igen din pojkes namn från diskussionsforumet för hjärtebarn på fm, men det kanske finns fler m samma namn :) nåväl till saken, våran son har också hjärtfel, o knapp. han är 15 månader o väger ungefär lika mkt som din son, när vi kom ner till gbg o han skulle få knapp fattade dom ingenting där nere, dom tyckte inte han var så liten att han behövde knapp, men våran barnläkare här uppe hade bestämt så, nu har gossen knapp och det är både bra och jobbigt, jag ville inte heller låta dom sätta knappen men lät mig övertalas och jag tror han behöver den men den har inneburit mkt besvär också, det är inte så enkel grej som dom vill få det att låta som. men inte heller bara av ondo förstås. mvh
    ida-maria

    SvaraRadera
  10. Hej Ida-maria. Vad är fm? Jag tror inte jag är med där..Vad har din son för hjärtfel? Jag tvekar hela tiden hur vi ska göra med knappen...
    Jag är med i hjärtebarnsnätverket är du det med? jag disskuterar lite här och där men vet inte riktigt vad fm är?

    SvaraRadera