Tack ni fina!

Tack för alla fina kommentarer ni skickar till mig! Det värmer ska ni veta, speciellt nu när jag är ganska så trött och sliten.

På tal om händelsen med skterskan så vet jag mycket väl vad hon heter. Nästa gång vi ses ska jag prata med henne om min upplevelse. Hon reagerade säkert inte, för som ni säger ett skrikand barn, kanske för henne bara är ett skrikande barn = vardagsmat...

För mig har hans panikslagna ögon etsat sig fast. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Det brukar inte gå till så här och vanligtvis så skulle jag stoppat dem tidigare men jag ville bara att han skulle bli klar. Nu säger samvetet till mig att jag borde varit mer uppmärksam, kommer Harry må dåligt av detta? Förhoppningsvis inte....