Min lilla trötta kille har nu vilat upp sig och tillbaka igen, fast just nu ligger han och snarkar jämte mig i soffan..;)Han sov ordentligt inatt och vi lät honom sova sig igenom maten som vi sondade direkt utan att väcka grrynet.
Han vaknade på ett strålande humör vid sju imorses. Efter lite tvättning, medicinering, matning, kräkning, tvättning, matning igen så kunde Daniel ta med Harry på en promenad och jag fick chansen att röja runt lite här hemma. Jag har redan börjat plocka undan en del av hans kläder, älsklingen växer nu! Storlek 50 är definitivt för litet och storlek 56 är på gränsen...
Det känns som om tiden springer iväg när jag tittar på kläderna, har han verkligen varit såå liten?! Tiden går för fort, samtidigt som jag bara väntar på att det ska bli dags för nästa steg. Kluvna känslor men det tror jag alla föräldrar har. Man vill att tiden ska gå och att barnen utvecklas samtidigt som man vill bevara dem i nuet...
Precis så är det Lisa! =)
SvaraRaderaHärligt att Harry frodas!
Kram Jessica
Hej Lisa
SvaraRaderaHan är ljuvligt söt din lilla son. Hoppas det bara går framåt nu och inte tillbaka hela tiden. Kramar Catrin
Fortsätter han i den här takten kommer han att totalt krossa familjetraditionen att väga 8kg på 1-årsdagen!:D Inte illa av ett litet hjärtebarn som dessutom kräks så mycket(men det gjorde du också)
SvaraRaderaHan växer, han är vacker, han andas, han är ett mirakel! Och håll med om att han har gått mycket mera framåt än bakåt, mycket mer!! Bra jobbat Harry!! Bra jobbat Lisa o Daniel! Ni är fantastiska alla 3 och lille Harry har tur som fick er till föräldrar.
Kramar mormor
Hej på er alla tre
SvaraRaderaSitter här hemma och minns hur det var.
Det är precis som du skriver man vill stoppa tiden samtidigt vill man att det ska gå framåt och framåt går det hela tiden och kärleken till barnet/barnen består.Var tid har sin tjusning.Konsten består i att njuta här och nu.
Ha en riktigt skön helg och många kramar från
oss på Rådhusgatan/Ellinor