Gott Nytt År

Gott nytt år alla kära läsare!

Idag var det meningen att vi skulle åka till kära vänner och fira nyår men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Inte heller idag blev det som planerat.

Värdparets söta lilla dotter hade antagligen magsjuka igår och då vågar vi inte åka dit. Istället firas nyårsafton hemma.

Jsg har varit och hanlat en massa god mat nu som jag ska laga till oss senare ikväll. Det blir mysigt, men jag saknar våra fina vänner!

Igår var Harrys mormor barnvakt medans vi var ute på galej. Ett café/inredningsbutik hade hyrt lokal och fixat nyårsfest för 400 personer. Mycket trevligt med eldslukare och dj. Så det känns ändå som vi fått fira in nyår ordentligt...

Dagen firas in med mysbyxor och pyjamas....helt ok!

Gott nytt år fina!

Lillgrabben

Snart är året slut och det börjar bli dags att sammanfatta året. Än orkar jag inte men snart. Lilla plutten har nu blivit stora killen. Min stora kärlek.

Favorit i repris...eller inte

Då satt vi på säs hela dagen igen. Vi satt här förra julen också. Roligare saker kan man hitta på. Harry har hög feber och skrikigt sedan halv ett i natt. Ingen har sovit och nu är vi ganska så slutkörda.

Fem timmar tog besöket idag och det resulterade i en uttorkad kille med öroninflammation igen. Orkar inte mer nu.

GOD JUL

Julen är här. Julafton kom och gick och snart så är även juldagen till ända. Julen blev grön inte vit men full av nära och kära, mat och julklappar i överflöd. Iallafall till unge herrn.

När tomten kom och Harry fick första paketet var han salig. Han rev upp det och blev helt till sig och skrek "bila, bila, bila" och sen tjöt han högt och stampade med fötterna och visste inte riktigt var han skulle ta vägen. Att det efter det kom typ trettio paket till var svårt att hantera för honom så en del orkade han inte ens öppna så de fick sparas till senare.

Det var helt underbart att se honom så salig. Han får väldigt sällan leksaker, vi har knappt köpt en sak sedan han fyllde år i mars så nu passade vi på. Vi tömde hans rum på de gamla sakerna som han växt ifrån och har nu satt in de nya fina leksakerna.

Han fick en hel del; Bobby car med släp, Briotåg och tågbana, klossar, lego, mera klossar, en hink bilar, bil med släp, mikrofon, trumma, munspel, tuschpennor, leklera, fleeceställ, böcker, doktorsväska, Kranis och Skopis från Byggare Bob.....och nu orkar jag inte skriva mer om det men hjälp vad grejer...och de flesta sakerna har jag köpt. Insåg inte att det hade blivit så många grejer....

Daniels syster med familj bor hos och det betyder att Harry har tre busiga barn att leka med och han är i himmelriket. Idag har även Harrys andra kusiner varit här och det betyder ännu fler barn att leka med. Han är så glad i barnen men han klarar inte riktigt av att hålla tempot. Han klarar tyvärr inte heller att koppla av så det resulterar i ett väldigt blått barn med illröda kinder som inte mår helt bra.

Igår och i förrgår gick det bra att lägga honom i lagom tid men idag höll han ut till halv tio innan han somnade och vi fick ligga och massera hans ben för de värkte och han var ledsen. Efter massage och alvedon lugnade sig klimpen och nu sover han gott medans vinden rasar utanför.

Det är så roligt att ha kusinerna här, han lever verkligen upp enormt när det finns andra barn i huset och de leker otroligt bra tillsammans. Harry kommer att sakna dem enormt när de åker hem...

Julfest och BVC

Igår var vipå julfest på Harrys förskola. De hade gjort så fint i skogen. Klätt en julgran som vi dansade runt, barnen sjöng och så bjöd de på lussekatter som de bakat. Snön singlade ner och stämningen var så mysig som den bara kan vara på en härlig vinterdag.

Det var nästan så det föll ett par tårar för jag var så glad och så stolt över min lille prins som klarar av alla situationer så bra. Han verkligen älskar sin förskola och jag är glad att de är så måna om honom. Han klarade av över en timma i skogen men på vägen hem var det ett ledset blått barn som frös om händerna. Det var det nog värt iallafall för att fått vara med om kalas i skogen.

Ledsamheten släppte fort för hemma väntade morfar och då blev lillfisen glad igen! Jag är verkligen glad att vi bokat in en solsemester på sportlovet så Harry får ett avbrott i kylan. Vi har bokat ett grymt hotell där vi bara ska slappa en vecka och njuta. Flera varma pooler där Harry kan plaska omkring, jag längtar.

Idag var vi på BVC och prinsen levererar, 10910g och 84,6cm. Vi har fått en stor kille nu. Finaste lilla korven, jag är så lycklig för att det äntligen går framåt! Snart kommer han knäcka elva kilos gränsen!!

Jag ska lägga upp lite alster som min son stolt har tillverkat men hinner inte ikväll så det blir imorgon.

Tillbaka på förskolan

Igår lämnade jag återigen Harry på förskolan. Han hade varit glad hela dagen men ätit riktigt dåligt. När vi kom hem la han sig på golvet i hallen och efter en stund flyttade han sig till golvet framför teven. Vi var hemma vid fyra och Harry orkade inte göra någonting på hela eftermiddagen, vi åt lite och tittade på tv.

Prick klockan sju la jag Harry i sängen och han slocknade direkt. Han sov tungt inatt med endast ett avbrott vid tio igåf kväll. Då vaknade han och var helt otrösttlig men efter att fått komma upp och somnat om i famn så gick det bra igen. Detta resulterade i att han åt inte alls lika mycket på natten som han brukar.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. De sa att han åt bra på förskolan idag och det är skönt men gårdagens intag var i princip obefintligt....kanske 300 ml vätska på hela dagen och lite flingor, en skiva banan, två skedar mat och lite smör...

Jag hoppas på att han ska sluta äta på natten men då måste ju maten under dagen fungera...ett dilemma.

Något som är himla skönt är iallafall att han älskar förskolan och springer in direkt och har knappt tid att säga hej då. Samtidigt blir han väldigt glad när jag ska hämta honom och showar som bara den men han vill inte åka hem utan att jag ska stanna där med honom.

Det är svårt att inse att han har ett liv utan mig. Han är på ett ställe som är till för honom och jag är inte delaktig. Jag som varit med honom varje dag i hela hans liv nu ska han helt plötsligt vara självtändig.

Det är helt fantastiskt och jag trodde inte denna dagen någonsin skulle komma men nu är den här och nu ska vi göra det bra! Jag hoppas på att resten av året ska vara infektionsfritt!

Pricken

Prickig är han min lille prins men efter samtal med sjukvårdsupplysningen och ett besök på vårdcentralen kan vi konstatera att det är virusprickar och att Harry troligen har haft tredagars feber och inte har några streptocker i halsen. Skönt, skönt då kan vi sluta oroa oss för det. Prickarna smittar inte och han kan gå till förskolan om han orkar. Frågan är just om han orkar...

Idag har vi huggt gran och han har lekt med andra barn och varit jätteglad men han har även varit trött och somnat så fort vi förflyttat oss med bilen. Tre powernaps blev det idag men annars full fart.

Jag tror jag ska be personalen på förskolan att se till att Harry tar det lite lugnt imorgon. Kanske skippa uteleken och sova istället. Vi får se vad det är för prins som vaknar upp imorgon.

Bjuder er på lite prickiga men o så söta kort på lilleman.

Hmm....prickar

Igår kväll ploppade det upp en massa prickar på Harrys rygg samtidigt som febern gick ner men han hade fortfarande 38 grader igår kväll men kändes feberfri idag men lite hängig.

Nu har jag fått höra flera som säger att det kan ha varit tredagars feber som prinsen haft. Tanken har slagit mig med och nu när prickarna dök upp känns det väldigt rimligt.

Kan han gå till förskolan på måndag om prickarna är kvar eller måste man vara hemma tills dem är borta?

Tacksam för tips! Ska lägga upp ett kort på prickarna imorgon om de fortfarande är kvar.

Febern ger sig inte....kampen fortsätter

Idag är det fredag och Harrys fjärde dag med feber och den visar inga tecken på att ge sig. Jäkla skitfeber, vi skulle på ettårs kalas och Harry skulle få leka med sina kompisar men NEJ. Feber förstöt.

Dock tror vi att vi hittat en av orsakerna, eller rättare sagt det gjorde tandläkaren idag när hon berättade att kindtänderna kommit. Nu har Harry tjugo tänder. De här kindtänderna tycker jag har hållt på hur länge som helst men jag har haft svårt att dem. Tandläkaren sa att de inte brutit igenom helt än och då kan det vara troligt att de är de som orskar febern också...

Vi ska tillbaka i januari igen för att se hur hans tänder mår. Det är svårt med dessa tänder. Harry gillar inte att borsta tänderna och det blir en kamp varje gång. Det är även väldigt svårt att borsta tänderna på natten. Ikväll har Harry redan vaknat två gånger och ätit och det är väldigt svårt att borsta när han sover. Vi har proxident svabbar men inte heller de är lätta att få till. Och sen är det jobbigt för en själv med för det tar tid på natten och vi sover redan dåligt.

Jag hoppas att han börjar äta snart så han slipper äta på natten....Önskedröm....

Nej, nu kallar sängen. God natt!

Fever in da house.....

Andra riktiga dagen på förskolan slutade innan klockan elva då de ringde om talade om att prinsen hade feber. När jag kom dit så sov han. De hade haft besök av Lucia och de hade Harry tyckt var jättekul för han hade sjungt med och härmat stjärngossarna! Härligt, min prins älskar musik.

Iaf så var det bara att åka hem. Vi har spenderat dagen slumrandes kramandes i soffan framför Disney channel. Vi har sjungt lilla snigel och imse vimse. Vi fem fick klimpen bada och då passade han på att göra nr 2 i vattnet så då fick han bada en gång till....

Efter badet var han inte på topp. Han satt och huttrade och skakade länge även om jag fick på honom pjyamas och in med honom under en filt så frös han. Lille killen, han är så ynklig när han inte mår bra.

Han somnade tidigt och här sitter vi. Det blir nog ingen mer förskola den här veckan.

Vi tar nya tag till nästa vecka.

När kommer tryggheten?

En skön helg är till ända. Harry sover, kvällen var lugn och skön. Jag satt precis och ögnade igenom Facebook och nu sitter jag istället i tårar.

Läste att ett litet nioårigt barn med samma hjärtfel som Harry helt oväntat och plötsligt fick en hjärtattack hemma och dog i famnen på sina föräldrar. Tårarna slutar inte trilla nu. Kalla kårar drar längs ryggraden och jag är rädd. Jag är jätterädd.

Kommer det en gång vara Harry, kan det vara Harry inom en snar framtid? Jag är rädd. Jag är jätterädd.

Jag ska lämna över ansvaret för Harry till förskolan imorgon. Jag ska vara på jobbet och Harry ska vara i trygga händer. Jag vet att han mår bra. Men det gjorde tydligen också detta barnet. Jag vet att det finns en hjärtstartare två minuter från förskolan, ska upplysa dem om det. Jag är rädd. Jag är jätterädd.

Jag är irrationell nu, jag vet. Men jag är rädd. Jag är jätterädd.

När ska vi få vara trygga? När om någonsin ska vi få känna trygghet?

Mina tankar går till den familj som varit med på en resa till helvetet och tillbaka och kanske kände trygghet. Nu är den berövad dem tillsammans med deras käraste skatt.

Ibland är livet faktiskt inte rättvist och jag är oftast inte bitter men i skrivande stund så önskar jag att livet vore lättare.

Inatt kommer jag krama prinsen extra mycket och vara tacksam över att han lever.

Uppdatering

Fick nyss reda på att en liten kille till fått sina vingar. Två på samma dag är ofattbart. Historierna värker i mitt bröst och jag gråter utan slut.

Man ska vara positiv men inatt går det inte. Finns bara tårar nu.

Fullt ös!

Jag och Harry har varit i stan och fikat idag. Massa fina vänner och deras fina barn kan bara sluta på ett sätt. Ett totalt underbart kaos. Ett kaos där alla pratar med alla men man ofta inte kommer fram till slutet av samtalet innan man tappat fokus. Det är ett härligt stök. Livliga små barn som håller låda. Harry fick lära sig kramas och kramade söta L tills hon ramlade omkull så han kramade lite för bra. Finns det något finare än kramande barn?

Nen har vi varit runt lite idag här och där och bort och kring. När vi äntligen kom hem höll Harry låda och byggde flera fina torn som han ville han beröm för. Han gav sig störst applåd själv men mamman och pappan hjälpte till. Efter applåden var han så generös att han gick och delade ut pussar och det hör inte till vanligheterna. Två till mamman och två till pappan.

Sen psckade han ihop sina klossar och gick och slängde dem allihopa i toaletten och ville ha applåder för det med men då var vi inte riktigt lika imponerade...Gillar inte att han slänger saker i toaletten. Det är bara en tidsfråga innan en telefon eller fjärrkontroll hamnar där. Och oturligt nog så har han även lärt sig att spola så det här kan bli rikitg spännande.

Nu har jag jobbat två dagar och Daniel har varit hemma och på förskolan med Harry. På måndag börjar allvaret. Jag har inte fattat det än men så är det. Vi får se hur det går. Hittills har det gått bra men han var väldigt rödrosig och lite sliten för mestadelen av eftermiddagen och kvällen spenderades stillasittandes i soffan. Vet inte riktigt om det var sviter av att ha varit på förskolan hela veckan eller om han hade härjat loss den dagen. Han poxade lite lägre än brukar men idag var han pigg igen.

När jag är på jobbet så saknar jag honom inte för jag har så fullt upp men så fort jag lämnar så längtar jag ihjäl mig och vill bara hem fort, fort. Det känns väldigt konstigt att inte vara med Harry hela tiden. Att han ska vara utan mig så många timmar. Min lilla kille har blivit stor. Han pratar med ord jag inte förstår och berättar yvigt om det mesta han upplever. Det är underbart att titta på. Lilla älskade Harry.

Nu ska jag gå och lägga mig och snusa lite i hans nacke för han har somnat i vår säng ikväll. Det är mest för mamman och pappans skull som ligger där nu. Vi har lite separtionsångest tror jag. VIll mysa så mycket som möjligt!

Förskolekillen!

Lilla gubben verkar trivas på förskolan. Idag har han varit där själv mellan halv åtta och halv tolv. Han hade frågat efter oss ett par gånger men inte varit ledsen. När Daniel sedan hade kommit dit för att hämta honom ville han verkligen inte åka därifrån. Roligt att han trivs men lite jobbigt är det att vara ifrån honom även om jag sett fram emot den här dagen. Nu hoppas jag bara att han kan hålla sig frisk ett tag iaf.

Vi fick höra nu att de har haft fall av magsjuka och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Hålla honom hemma tills det verkar säkert eller låta honom gå dit? Råd mottages tacksamt! Det är så svårt för man vet ju inte om och hur länge smittan kommer pågå....svår sits. Det som är bätrte är att han faktiskt verkar bli mer intresserad av mat och det är jag glad för.

Harry har lärt sig ett nytt ljud...Tigervrålet. Ett riktigt skrämmande morrande som har äär mäkta stolt över och sen så garvar han efter varje gång, speciellt om man låtsas bli rädd.

En annan nyhet är även att han lärt sig sova räv. När det passar honom så lägger han sig ner på golvet eller marken eller annan passande plats och blundar samtidigt som han snarkar ljudligt. Det är så härligt att se när han är övertygad om att han lyckats lura oss. Stoltheten lyser i hela hans ljuva lilla ansikte och man kan inget annat än att le! Fina lilla hjärtat!

Liten prins som inte vill sova...

Harry vägrar sova. Idag tog läggningen två härliga timmar ochefter det var både mammans och pappans tålamod slut. För att rikigt toppa kvällen så kräkte Harry ner hela sängen och sig själv....Tröttsamt. Det är inte lätt att vara liten...

Idag har Harry varit ensam på förskolan och det hade gått jättebra! Vad man längtar efter honom när man är så van att honom nära. Jag vänjer mig föroppningsvis snart. Det är roligt att det går så bra. Han äter faktiskt mat där och idag satt han ner hela lunchen.

Jag längtar tills vi ska väga honom igen! Två veckor dit...

Smygfotat

Min pojke älskar sin nalle...

En bra dag

En brag. En skön dag. En lycklig dag. En dag att ladda batterierna på. En dag att le åt. En dag bland många andra dagar men en dag då jag sitter och känner mig helt nöjd i soffan och bara slappnar av utan ångest och ängslan.

Idag har Harry varit en heldag på förskolan och det har gått bra. Riktigt bra. Till frukost ville han inte äta och då satt jag med vid bordet. Resterande del av dagen höll jagmig undan och satt inte med alls vid målen och det blev succé! Det är kanske lite skevt att kunna vara så glad över att pedagogerna lyckas fenomenalt och där jag misslyckats fatalt men jag är nöjd.

Det är inget annat som är av vikt än att just Harry mår bra och det gör han där. Han står och hänger på grinden när vi kommer dit på morgonen och han vill inte åka hem på eftermiddagen. Det är ett gott betyg och att han dessutom äter är så underbart att jag fäller en liten tår av lycka för att det är en sådan lättnad. En enorm tyngd som faller från mitt bröst, maten. Nu har det gått en dag men jag tror på det här. Jag ser fram emot den här resan. Nu hoppas jag att vi klarar oss fram till jul utan fler infektioner och att nästa vikt på Harry visar fina siffror. Vågar jag hoppas på 11 kilo eller är det ett önsketänkade?

Imorgon ska vi till Göteborg. Vi ska dit på en läkarundersökning för öronen men vi är kallade till kirurgmottagningen på centralkliniken så jag undrar om de ska sätta rör direkt imorgon. De har telefontid trettio minuter varje dag men när jag har ringt är det alltid upptaget så jag har inte en aning om vad som är på gång. Ska de söva honom hade jag velat ha Daniel med mig men nu är han bortrest så jag får ta mig dit ensam.

Varför?

Vår lördagkväll har varit väldigt trevlig tills nu. Tacos och programmet Så mycket bättre i goda vänners lag. Harry har lekt med barn och han älskade det. Ett stort leende på läpparna större delen av kvällen. Kunde det inte få sluta där?

Nej, klart att det inte får det. Klart att han har tagit ut sig för mycket. Klart att kroppen är slut. Klart att han äter en flaska välling när han sovitt en stund för att han behöver energi. Klart att kroppen är helt slut och inte kan ta hand om maten. Klart jag hör det första jobbiga sväljandet. Klart jag pringer in till sovrummet och får upp honom. Klart att han ska kaskadkräka i sängen. Klart han ska kräka ner mig. Klart han ska kräka ner badrummet. Klart att han knappt är vaken medan han gör det. Klart att han gråter krokodiltårar när han inser vad som händer. Klart att min son ligger som en liten våt fläck mot min axel och snyftar sig till sömns igen. Klart att det ska kosta att ha roligt. Klart att det är en oskyldig liten pojke som får betala ett högt pris för att finnas till. Klart att det är så här hans liv ska se ut. Klart att insikten av att det kostar att leva känns som en jävla käftsmäll. Klart att mitt hjärta värker och att hoppet sviktar ibland. Klart jag kommer ta mig i kragen imorgon.

Varför? Varför kan Harry min lilla älskling inte bara få vara utan att det alltid ska få konsekvenser?

Imorgon tar vi nya tag. Imorgon blir en bra dag. Imorgon är det advent och vi ska tända ljus. Imorgon ska Harry få baka lussekatter. Ja, imorgon blir en bra dag för det har jag bestämt. Nu inser jag att det är idag för klockan är natt. Dags att skaka av sig sorgsenheten och krypa ner hos mitt lilla hjärta som får sova hos oss inatt och hålla honom nära, nära och njuta varje stund som är.

Världens viktigaste kalas!

Världens viktigaste kalas!

Jag vill be er att om ni funderar på snabbmat så välj McDonalds i helgen! 10% av intäkterna går till att bygga ett nytt Ronald McDonald Hus. Jag kommer vara evigt tacksam för att vi fått bo i Huset när vi varit inlagda med Harry. Det är verkligen som ett hem samtidigt som det är ett ställe där man inte behöver låtsas eller dölja sina känslor. Det är helt naturligt att du står och gråter medans du kokar makaroner. Det finns alltid människor däe som delar din situation och som du kan prata med. Det är ett ställe du träffar människor som kommer att stå dig nära för alltid och som går igenom det du går igenom.

En god gärning är att äta snabbmat imorgon!

Kalla fakta och lite suddiga tankar

Tittar på Kalla Fakta och gråter ögonen ur mig. Att förlora sitt barn i en sådan tragedi, hemskt. Hemskare än ord kan beskriva smärtan. Vad värre är att Maximilliam kanske, kanske hade haft en chans om ambulansen kommit i tid...

Jag vill bara trösta mamman, jag kan känna hennes sorg. Det som berör mig mest är när hon säger att det hon är rädd för idag är att hennes lille pojk hade ont och kände sig övergiven och att hon inte kunde vara där...

Hjärtat knyter sig och krampar i mitt bröst. Kan inte andas när jag tänker på känslan och jag kopplar den till mig själv och Harry. Hur många gånger har vi inte lämnat honom i händerna på främlingar som har sövt honom, öppnat honom, stuckit honom, vårdat honom. Jag ryser och kalla kårar sprider sig utmed ryggraden och ut i kroppen, magen vänder sig ut och in. Hur utlämnad och övergiven har han känt sig då? Jag får aldrig veta, men jag tvivlar inte på att det har satt sina spår i honom för alltid. En sak som är säker är att det har satt sina spår i mig och mitt samvete.

Allt man vill är att alltid skydda sitt barn, varför ska det vara så svårt? ch varför ska små barn behöva falla offer för hemska olyckor och sjukdomar? De är små och oskyldiga och allt de förtjänar är att överösas med kärlek och trygghet. Många tårar trillar nu, för den lilla bebisen som dog, för Harry och för mig.

Det är inte så ofta de tankarna kommer längre, Harry är ju en liten glädjespridare som förgyller livet men ibland så ploppar de upp. Idag var tredje inskolningsdagen på förkolan och Harry verkligen älskar det. Det var också första gången jag på riktigt reflekterade över att han är annorlunda och det var jobbigt Tårarna brände bakom ögonlocken men jag stod emot.

Vi var ute och det var ganska kallt och blåsigt idag. Barnen lekte och Harry med, han njöt. Efter ett tag började barnen klättra upp för en kulle och springa ner. Harry ville men saknade kraft, jag knuffade på honom så han inte behövde slita i backen men han flåsade ändå. Han tyckte det var roligt att göra som dem andra men det kostade. Medans de andra friska barnen sprang omkring och blev röda och rosiga om kinderna blev Harry kallare och mer blå trött av ansträngningen. Då värkte det i mitt hjärta för han kommer aldrig kunna rasa omkring som en riktig vildning utan att betala ett alldeles för högt pris och jag bävar för den dagen då han inser det. Nu vill jag att han ska få hänga på de andra och vara så vanlig som det bara går. Att verkligen ta vara på det friska hos honom och låta honom sätta gränserna genom att lära känna sin kropp och samtidigt tolka hans signaler och hjälpa honom bromsa innan det blir för jobbigt. Det är en sorg hos mig att han inte kommer få leva livet fullt ut på alla sätt utan oro men jag kommer komma över det med. Allt går att lösa och det finns bara nu just nu. Det är ingen idé att tänka på framtiden som ändå är oviss, allt kanske blir tusen gånger bättre än vad jag vågar tro, eller så händer något annat som jag inte vill ens tänka på.

Tillbaka till ämnet. Programmet ikväll gav mig en tankeställare, tänk om det är jag som behöver ambulansen nästa gång? Hur kan vård få vara vinstdrivande? Det äcklar mig att det kan komma till den punkten att man ska tjäna pengar och människor får betalamed sina liv för att ambulansen inte ska åka ut i onödan. Mitt förtroende har de inte.

Morgonmys och förskola

Morgonmys med nallekompisen innan det var dags för förskolan. Harry och hans nalle är oskiljaktiga. Lite mysigt tycker jag att det är att han gillar sin nalle så mycket.

När klockan närmade sig elva var det dags att packa ihop och åka till förskolan. Vi började med utelek och Harry satt och grävde i sanden och var hur nöjd som helst med det. När det var dags att gå in var Harry riktigt sömnig och lite ledsen men det gick snabbt över när han fått sin nalle och sen nör han kom in och såg alla leksakerna var det tröttheten borta igen.

Harry har hittat en traktor och ett släp som verkar vara favoritleksakerna än så länge. De lekte han med till det varr dags att äta.

När maten kom så visade sig att det var spaghetti och köttfärssås och det gick hem hos herrn, bonus var att det fanns varm majs till och det gillar Harry. Han åt bra för att vara Harry, kanske två matskedar!

Efer maten var det dags för vila och hör och häpna somnade Harry fint i vagnen och sov i två(!) timmar ute!!

Morgonmmys

Första inskolningsdagen avklarad med bravur!

Imorses började jag peppa Harry genom att prata om förskolan och att vi skulle åka bilen dit och att vi skulle leka ute. När vi väl kom iväg började Harry bli trött men det gick snabbt över när vi kom fram.

När Harry kom ut ur bilen så la han sig först på trottoaren men när han vände på huvudet och såg var vi var så blev det liv i honom. Det är roligt att han känner igen sig när vi kommer dit nu. Det blev snabba steg in på gården oh sen var det lek, lek, lek som gällde. Gräva i sanden, klättra in i det lilla huset och gunga, gunga, gunga var det som gällde!

Efter uteleken var det dags att gå in för att äta lunch och Harry kämpade på riktigt bra och åt en hel del, säkert en och halv matsked med ris och currysås, kycklinggen kom ut igen när den var färdigtuggad men två gröna bönor slank ner istället. Jag är mycket nöjd hittills. Han satt som vanligt inte kvar mer än ett par minuter vid bordet innan han började protestera och det blev en hel del tårar när jag ville att han skulle sitta kvar och sen när jag satt kvar utan att gå med honom. Jag hoppas att han kommer att inspireras av de andra barnen och kunna hitta lite ro i kroppen men det återstår att se.

Att Harry dessutom kommer få en resurs på heltid gör att jag känner mig helt trygg med att lämna honom där. Jag trodde inte att det skulle gå så här bra men jag är positivt överraskad. Att det kommer finnas en person som ser honom hela tiden och som kan avleda när det blir för mycket eller hjälpa honom i olika situationer så han inte tar ut sig för mycket känns jättebra.

När vi skulle åka hem klockan två hann jag knappt sätta Harry i bilstolen innan han sov och när vi kom hem var det bara att bära in honom i sängen och där väckte jag honom kvart över tre men han hade nog gärna sovit längre om han fått.

Imorgon kör vi igen, jag tror att jag kommer kunna lämna honom mer och mer för han bryr sig inte speciellt mycket om att jag är där. Idag kunde jag gå och sätta mig i personalrummet och dit kom han och kikade in en gång men sen gick han tillbaka och lekte igen.

Så här glad kan man vara när man får gunga!

Inskolning..

Nu drar jag och Harry iväg på första riktiga inskolningsdagen. Båda två är lite hänniga men jag antar att det är så det blir när man blir utsatt för baciller man inte är van vid. Ja, ja nu är det dags. Återkommer om resultatet...

Om Harry får bestämma...

Min son har ett tvärsäkert öga för stil. Tyvärr delar inte mamman hans uppfattning om vad som är snyggt...

Hade Harry fått bestämma hade hörlurar varit en accessoar man aldrig tar av sig inte ens när man sover. Där får mamman övertala honom att de ka få stanna hemma eller iallafall i bilen.

Halsbanden är pricken över i:et i varje outfit. Det som är bra med dem är att fast mamman tvingar Harry att lämna dem hemma finns det halsband i de flesta hem och finns det inga så funkar toapapper, paketsnören, eller halsdukar lika bra.

En tredje snygg detalj är silen. En pastasil på huvudet och en trådsil till nallen sen är Harry "good to go"

Den accessoaren som aldrig lämnar Harrys sida är dock nallen. Helig och orörbar. Gud nåde den som försöker sig på att ta den...

Är han lite döv måntro?

Idag kom samtalet från SÄS. De tänker inte söva Harry där så det blir till att åka till Göteborg för att få rör i öronen.

De ville däremot ha tillbaka honom snart för att göra ett hörseltest. Hör han dåligt tro? Ibland undrar jag men jag har dragit slutsatssen att han helt enkelt inte vill lyssna på mig...

Vi får se hur det går. Ska ringa och boka in en tid imorgon så får vi se. Nu ska jag gå och lägga mig för jag är helt slut!

God natt fina!

Rör

Det blir rör. Läkaren satte Harry på en priolista och hoppas att han har rör inom sex veckor. Nu ska vi bara avvakta om de ska söva honom i Borås eller om de ska söva honom i Göteborg.

Undersökningen gick väldigt lätt och snabbt. Läkaren kikade lite i öronen och i det ena örat såg hon att det var lite påverkat och i det andra såg hon ingenting förutm en massa vax...hmm...en tvätt kanske för Harry kanske?

Det känns bra. Han ska bli sövd på mask snabbt och opertionen går snabbt så det är inte en djup sövning där han behöver intuderas eller nåt och det känns ju bra. Nu vill jag bara få det gjort...

Min lilla plutt är det inte det ena så är det det andra.

Imorgon ska vi på möte på förskolan med personalen och deras rektor. Vi ska diskutera vad Harry behöver och huir de ska göra med resurs. Jag tror det lutar åt att det blir en reurs vissa tider men vi får se. Jag vill att det ska funka och att han kan börja äta. Nu är han tunn tycker jag och äter dåligt.

Dagens näringsintag är typ en halv 50ml yoghurt, en stor bit grön vaxkrita, två pomme frites, två tuggor potatis och sås, mycket bregott direkt ur paketet innan jag stoppade honom, en ostskiva, tre skedar spagetti och halv 50ml yoghurt till. Plus lite vatten och några klunkar mjölk....Hoppas på vällingen inatt.

När ska det vända, jag är så trött nu. Imorses kröp Harry upp i min säng klockan fyra och gosade in sig genom att lägga sig på mig och krypa in under täcket och bajsa....tack för den. Kul att byta bajsblöja klockan tjugo över fyra när man inte sovit mer än två timmar sen förra gången man var uppe. Det gör stor skillnad i trötthet om man bara matar och byter en kissblöja än att behöva gå upp och bya bajs och tvätta honom, sig själv och kasta blöja....sen åt han och vi sov som stockar till kvart i åtta sen och det var skönt!

Hur ska det gå om man ska jobba sen? Att aldrig sova och inte kunna ta det lite lugn på dagen utan alltid ha fullt upp. Jag bävar för den dagen...

Sjukhuset imorgon...urk.

Imorgon är det återigen dags att åka till sjukhuset men den här gången är det inte hjärtat som ska undersökas utan prinsens små öron. Det kanske blir aktuellt med rör i öronen men det återstår att se.

Usch, jag tror att det blir ett jobigt besök. Jag ska hålla Harry och sköterska ska hjälpa till att hålla fast honom så att läkaren kan se ordentligt. Jag vet att han avskyr en sådan undersökning så det är nästan att jag vill att han ska få lugnande innan. Men men jag kanske blir glatt överraskad och allt går snabbt och smärtfritt. Jag har ingen eneri kvar till jobbiga besök, ingen energi till att tjafsa med vår kontaktsköterska som jag helt saknar förtroende för, ingen energi till något alls utom att trösta min lille pojk. Känner på mig att jag kommer fälla en tår eller två imorgon.

Vi ska även hämta hem en ny pox imorgon...en gammal stor klumpig variant som kontakt ssk har fixat. Hon är ju såå samarbetsvillig...eller inte. För som hon säger till oss och läkaren så är ju riktlinjerna att efter barnet är glennopererat ska man inte behöva poxas så därför ska vi inte heller få en ny fin pox utan vi kan väl gott nöja oss med en gammal....

Riktlinjerna stämmer ju inte alltid men läkaren har tyckt att Harry kan behöva poxas men hon tycker ju att hon vet bättre så hon gör som hon vill. Riktlingjerna säger ju också att HLHS-barn ska göra tre operationer..så det är därför Harry gjort fem, det är därför han var riktigt illa ute i somras...jag blir bara tjurig på henne. Fatta att det är mitt barn det handlar om ovh jag vet bra mycket mer om honom än vad hon någonsin kommer att göra. Allt går inte alltid enligt planen.

Ett ytterligare exempel som jag retar mig på nu är att på vissa håll i landet får en del hjärtbarn gortexhandskar utskrivna på recept som ett hjälpmedel på vintern då de väldigt lätt fryser. Jag ringde och frågade henne om detta och då sa hon att det inte gäller alla hjärtbarn och jag ifrågasätte henne att det borde ju rimligtvis gälla Harry eftersom han är så dåligt syresatt och har problem med cirkulationen. Då sa hon mycket motsträvigt att hon skulle kolla upp det hela.Ska fråga imorgon igen, förstår inte varför allt ska vara så svårt eller så jobbigt. Det är hennes jobb.

Jag frågade henne även om hon kunde tänka sig att besöka förskolan och prata med personalen för det gör de från Göteborg och de har erbjudit sig att komma med om hon vägrar. Här svarade vår kontakt ssk att hon inte har tid med sånt men om jag ger henne numret så kan hon väl ringa då om jag blir lugnare av det....Jag vet inte hur jag ska göra...urk. Önskar vi hörde helt till Göteborg och slapp åka till Borås mer

Fotografering

I lördags var vi och fotade Harry. Vi fick en riktigt härlig höstmorgon med krispig höstluft och solsken som letade sig ner genom trädkronorna. Duktiga Eleonor Örtlund tog så fina bilder som jag var och hämtade idag.

Nu ska jag fundera på vilka som ska förstoras och framkallas...

Första dagen på förskolan

Idag var det dags. Första dagen på förskolan. Jag försökte planera upp dagen bra men det gick inget vidare. Harry vägrade sova och somnade på vägen dit och jag fick väcka honom när vi skulle gå in.

Väl dör gick det jättebra! Han lekte och härjade och åt en halv smörgås!! Jag hoppas så att maten kommer funka snart. Jag har inga förhoppningar om att han kommer sluta äta på natten men hoppas han kan äta lite mer på dagen iaf.

Ikväll lagade jag kyckling i röd curry, så starkt att det rann i näsan och det passade tydligen unge herrn för han åt ris och kyckling som aldrig förr. Jag skrapade bort såsen men det var nog lite hett ändå för hans näsa rann en del och så satt han och höll sig gör munnen och blåste. Hahah, han är galen men då fort det lagt sig så gapade han igen!

Ja nu kallar sängen. Jag bjuder på lite morgonmys framför teven och Harry som väldigt social i telefon.

Imorgon gäller det!

Harrys första dag på förskolan. En timma ska vi vara där. Jag förbereder mig nu genom att planera dagen noga. Idag har han inte sovit alls och varit ett litet monster sedan klockan tre. Det får inte hända imorgon, då vill jag att han ska vara pigg och alert när vi är där så därför är det en långpromenad som gäller imorgon, ett garanterat sömnpiller!

Jag ser verkligen fram emot detta. Hoppas han kommer vilja äta. Hoppas han kommer orka vara på förskolan. Det är många hoppas nu känner jag men jag hoppas verkligen att det kommer bli bra!

Medicinfri!

Idag firar vi. Harry avslutade sin penicillinkur idag och går samtidigt av Trombylen. Äntligen medicinfri! Jag ska njuta varje dag av att slippa ge honom den där Trombylen. Efter nästa operation kommer han inte ha en medicinfri dag i resten av sitt liv så nu tar vi vara på tiden utan mediciner för då känns han som vilket friskt barn som helst som bara inte äter.

Idag har vi bestämt med förkolan om Harrys första besök där och det blir på onsdag. Då jäklar ska vi laddda, vi ska vara där klockan 14 så jag måste gå ut och gå en bra promenad på förmiddagen så jag vet att han sovit ordetligt och är taggad för detta.
Spännande! De verkar vara väldigt positiva till att han kommer och har redan börjat tänka i olika banor för att skydda honom mot infektioner och annat. Härligt! De var verkar väldigt måna om att han ska vara under uppsikt utan att han ska känna sig utanför. Jag gillar personalen än så länge!

EB veckan börjar nu! Alla kan göra skillnad.

Grubblerier

Fastnade framför ett program på teven nu precis innan jag skulle lägga mig. Det var en dokumentär som handlade om ett siamesiskt tvillingpar som delades. Jag grät ögonen ur mig när de filmade familjens tunga steg mot operationssalen och det fruktansvärda ofrånkomliga farvälet.

Berättarrösten ställer vemodigt frågan i bakgrunden hur man som förälder kan lämna sin barn utan att någonsin veta om man får se det i livet igen, samtidigt som de filmar mamman som totalt bryter ihop. Jag kände bara att jag vill hålla om henne samtidigt som tårarna sprutar för det är ju min verklighet också.

Varje gång jag tänker på att jag kommer att bli tvungen att återigen lämna över Harry för att kirurgerna ska dela hans bröstkorg och laga hans lilla fina hjärta vänder sig magen ut och in och tårarna trillar utan hejd. Min prins, MIN prins!

Han som precis har lärt sig köra dammsugaren efter frukost... Hur ska jag någonsin kunna lämna honom?

Älskade Harry, jag önskar du slapp allt det jobbiga du tvingas genomgå.

Barn alltså...

Idag har vi haft en ganska så lugn dag. Vi var pigga imorses och gick på sångstund för att Harry skulle få leka av sig lite. Efter det var vi och handlade och Harry höll låda på Ica, snacka om att han flirtar med alla....

När vi kom hem blev jag trött men inte Harry han hade powernappat fem minuter i bilen och det är allt han sovit på hela dagen. Jag börjar känna mig krasslig nu, har säkert fått ärva Harrys förkylning. Han är pigg nu, eller han äter ju sitt penicillin men annars är han mycket bättre, lite snorig men inte så farligt.

I eftermiddags fick Harry ett smärre utbrott när jag avbröt hans lek med att bada fjärrkontroller zom resulterade i tre jobbiga kaskadkräkningar. Jobbigt tyckte jag för då hade jag precis fått i honom en yoghurt. Typ det första han ätit på flera dagar på dagtid. Den kom iaf i retur med en hel del annat. Hela jag, Harry och hall blev nerkräkta. Harry fick dyka i badet direkt och jag fick torka kräk. Harry kräks ju inte alls lika ofta nu som innan men jag längtar tills kräkningarna försvinner helt.

Harry är världens sötaste unge men och har varit hur gullig om helst mestadelen av dagen men kvällen bjöd på prövningar. Harry skulle sova och jag vill titta på tv. Det visade sig dock att Harry vägrade sova och fjärrkontrollen till boxern på något mystigt vis fått sig ett bad och slutat fungera...Då tog mitt tålamod slut och jag önskade verkligen att Daniel hade varit hemma då. För när man är ensam så kan man ju inte lägga av och lämna över utan man måste ju bita ihop och fortsätta...

Usch, jag fick dålig samtvete för att jag tycker att Harry är jobbig när man egentligen bara vill krama honom hela tiden. Efter ett samtal till Daniel med hot om sammanbrott gick allt mycket bättre. Fixade ett nytt kort till teven och Harry somnade helt exemplariskt med ett leende och jag fick en stor puss innan han kröp ner i sängen.

Nu längtar jag efer honom måste gå och lägga mig snart så jag kan ligga och lyssna på honom när han ligger och snarkar...

Och så en nyhet också...rektorn för förskolan ringde idag och undrade om vi vill komma och hälsa på....jag sa att vi avvaktar denna veckan så Harry äter penicillin men att nästa vecka kommer vi gärna. Jag vill ju att Harry ska vara så pigg som det bara går. Visst han är pigg nu med och go och glad men jag tänker att det kommer nog vara ganska energikrävade att hänga på förskolan. Spännande tycker jag det ska bli. Tänk om han börjar äta! Jag håller tummarna!

Öroninflammation igen...

I tordags gick Harry och la sig klockan sju som en snäll liten kille. En timma senare vaknar han igen och är ledsen. Aj, aj....inte ett bra tecken. Känner honom nu, vaknar han och är ledsen så dirrekt efter han har lagt sig är det något som inte står rätt till.

Mycket riktigt, natten blev tuff med alvedon i flera omgångar och en liten ledesen kille halvsovandes gråtandes i mitt knä. jag ringde till Vårdcentralen vi åtta på morgonen och klockan tio kunde läkren konstatera att Harry återigen har öroninflmmation. Tredje gången på lika många månader. Den här gången skickades en remiss iväg till Borås för att förhoppningsvis sätta rör i öronen på honom. Fast antagligen får väl det ske i Göteborg för jag tror inte att de får söva prinsen i Borås men jag är lite osäker...Tiden får utvisa detta.

Lille prinsen äter alltså antibiotika nu igen. Han är superduktig på att ta sin medicin och jag är så tacksam för det. Harrys morfar var snäll och åkte och köpte en termometer som man kan ta i tempen i örat med för Hrry vägrrar allt med vanligt temp nu. Nu är han iaf feberfri och det känns väldigt bra. Det som nu händer är ju att det tyvärr inte går att vaccinera honom mot influensa på tisdag som var planen men det får väl lov att vänta.

Det som är jobbigast nu är att han äter ingenting alls nästan. Han äter Ellas kitchen smoothies och just nu är jag bara tacksam för all vätska han får i sig men visst är det jobbigt att det inte funkar med maten...

Oki...mamman har koll...

Alltså det här med dessa vinterkläder....Nu har jag införskaffat en 8848 varm vinteroverall, Vikingkängor för de ska vara varma och de är i goretex, Hestra vantar för de ska vara varma och ett par i goretex också som både är varma och helt vattentäta, goretex höstkängor som han kan springa i innan snön och så köpte jag en vinterjacka...

Harry har en svart NOVA STAR jacka som jag älskar. Den var i strl 74 så den passar sisådär. Den sitter som en smäck på Harrys smala kropp men han är ju lite längre än 74 centimeter så det behövs ju en större. Sagt och gjort, jag log på stort och beställde en ny, i strl 92. Jag tänkte att då blir det perfekt, lite rymlig nu men perfekt ända till i april....

HAHAHA....jsg har ingen koll. Är det Harrys som går med jackan eller är det jackan som går med Harry...Det blir byte till en strl 86 och hopp om bättre passform...HAHA.







Nu är det fler ullunderställ och ullsockor som ska ju att lillfisen ska hålla sig varm och inte se ut som ett litet blåbär. Igår var det en man som frågade om Harry frös mycket när vi var i affären. Visst det var ju lite kallt ute men inte så kallt men ändå var Harry blek med blå läppar. Inget som jag reflekterade över förrän han uppmärksammade det. Jag har inte tänkt att det syns så mycket att Harry är sjuk men när någon som inte känner oss reflekterar så mycket att han frågar om det är något fel så antar jag att det märks då. Det är sådana kommentarer som gör mig lite nervös. Jag funderar över hur det blir på förskolan om det märks så tydligt att Harry ser annorlunda ut. Kommer de reta honom eller kommer han bli accepterad som han är? Nu är han ju liten så det kanske kommer gå bra men sen blir han ju stor och vad händer då? Oro, oro, oro....min älskade lille prins!

Ikväll var han så himla söt. Vi kom hem efter varit iväg och lekt en stund hos Harrys kompis. Harry hade på sina nya kängor som han älskade från första stund så de ville han inte ta av sig. Men iallafall fick jag av honom skorna och direkt ner i pyjamasen. Då ville han ha skorna med men det fick han ju inte så han tog sin välling och sin nalle och gick till sängen och kröp ner. Sen somnade han direkt. HAN LÄGGER SIG SJÄLV!! Jag gick och tittade när han krupit ner och han var så nöjd med sig jälv och bara log sen vände han sig om och somnade.

Ja ja....jag hoppas att lillfisen håller sig varm i vinter för nu har mamman spenderat en mindre förmögenhet på vinterkläder och aldrig kan man få nog....har jag glömt nåt så är ni välkomna att komma med tips!

Helg igen....

Hallå, vart tar tiden vägen?! Jag lovar skärpning....

JAg och Harry har haft fullt upp i veckan vill jag lova. Vi har besökt flertalet öppna förskolor. Harry älskar att sjunga och det är så roligt att titta på hur han lever sig in i sången.

I måndags var jag även på möte med vår psykolog. Nu kommer det nog att hända grejer....Harry ska in på förskola för att ätträna, hjälp. Nu verkar det inte som om vi får plats på den förskolan jag helst ville vara på men nu får vi ta det som erbkuds....trivs vi inte där så får vi väl byta. LÅter lätt nu men jag tyckte det var riktigt jobbigt när hon sa att det inte kommer finnas plats...

Harry är för övrigt helt ljuvlig nu, han har börjat sova i sin säng ordentligt nu och sen kryper han upp i min säng på morgonen och klappar mig på kinden och ger mig en puss....kan man vakna på ett bättre sätt? Jag vaknar iaf med ett leende när jag får se finaste prinsen sitta i sängen jämte mig med världens leende på läpparna för att han själv tycker att han är så duktig när han väckt sin mamma....

Möte..första steget mot nya utamaningar

Idag har jag varit på möte med en psykolog. Mötet ville jag ha för att få hjälp med Harry. Nu är bollen i rullning, möt förskolan och ätträning.

Psykologen har varit i kontakt med sjukgymnasten och re´ktor för den förskolan jag vill ha in Harry på. De vill ha in honom under skolverkets paragraf 7 Barn i behov av särskilt stöd. Jag tror egentligen att avdelningen var full fram till jul men vi får se vad som händer. Rektorn ska ringa mig och så får vi se....fast jag tror inte jag kan vänta på set samtalet utan jag ringer nog själv imorgon istället.

Psykologen undrarde om jag ville prata eller om vi behövde stöd men jag kände när jag satt där att jag är inte redo att prata. Visst, jag kan prata och jag kan vara saklig när det gäller Harry men att ta tag i hur jag verkligen mår orkar jag inte nu. Vi är halvvägs inte mer, när han är färdigkorrigerad kommer jag förmodligen att klappa ihop men inte nu. Min reserer är slut och nu går livet på vilja och autopilot.

Mer energi behövs, annan energi behövs sparas. Jag vet inte in eller ut, jag bara lever. Prata, jag har inte råd med det nu. Kan inte släppa fokus för då tror jag inte att jag orkar komma tillbaka igen. Psykologen undrade om jag ville ha en sjukskrivning men jag tackade nej till det. Jag orkar inte strula med försäkringskassan om det. Jag vill jobba men jag vill hålla på jobbet och just nu så knyter sig magen nr jag tänker på att gå tillbaka samtidigt som jag verkligen längtar....det är så svårt. Jag är rädd att jag inte kommer klara trycket eller så går det jättebra. Känner att jag är väldigt osammanhängande nu men så är det i mitt liv. Ett komplett organiserat kaos. Välkommen.

Och så tar vi helg då....högt och lågt

Fredagen började bra. Daniel gjorde en linbana i köket och Harry skrattade så han skrek åt detta. Fram och tillbaka flög den stackars ballongen och Harry skrattade och skrattade. Det var riktigt roligt.

Harrys "linbana"


Klockan tio skulle jag och Harry på fika med en hel hög andra barn. Det var bara att Harry somnade i bilen på vägen dit och låg sedan och sov i vagnen utanför i två timmar och missade därför hela lekdejten för när han väl vaknade hade alla andra barn gått hem och det barnet i vars hem vi var hade somnat...Attans

Vi löste detta genom att styra upp en fika hemma på eftermiddagen och så kom en fin lite kille hit och lekte med Harry. Det skiljer knappt ett dygn på grabbarna och de är så söta ihop!


Dagen för Harry fick tyvärr ett lite tråkigt slut när han ganska så trött skulle springa ut i hallen och fick in en fullträff mellan pannan och matsalsbordet. Tredje gången den här veckan han slåt sig. Undrar hur bra kombination det är att slå sig hårt när man äter blodförtunnande....

Stackarn fick ett horn i pannan och först var det bara lite rosa men nu några timmar senare är det nästan svart. Lille prinsen som han grät. Då var det tur att hans kompis hade med sig hunden för är det något Harry älskar så är det djur och den här fina Amstaffen är han helt kär i.

Ultraljud

Idag var det då dags för att återigen packa in oss till Borås för ett nytt ultraljud av Harrys aortabåge. Vi kom dit och Harry var på gott humör. Vågen visade fina 10470g mycket stolt mamma...direkt efter så kissade han så kanske inte riktigt å fina siffror men ändå...

Sköterskan som tog kontroller poxade Harry till 91%. Inte en chans sa jag men hon hävdade att hon fick en bra kurva. Det var en fin kurva men det saknades signal så det var ingen bra mätning...Läkaren höll med mig och det var ju bra, inte en chans att han kommer upp i över 90% syresättning...

Harry blev ledsen nr var dags att få midazolam men det verkade ganska snabbt och ultraljudet flöt på bra. Harry gjorde ändå ett svagt motstånd men han var inte ledsen. Bra med vilja att visa att han inte vill och inte accepterar vad som helst. Nu var detta en viktig undersökning så så det var skönt att den blev avklarad.

Det visade sig att hastigheten i aortabågen var något förhöjd om man jämför vad den var när han var nyopererad och det var förväntat.

Efteråt var det lite värre. Harry var rätt groggy och sov i bilen. Vi mötte en bekant på vägen ut och han var så snäll och hade följe med oss och plackde upp både nallar och flaskor som Harry kastade omkring sig, Tack! När han började vakna och jag tog ur honom ur bilen så var han väldigt ledsen. När vi kom in så fick jag inte ta av honom vare sig jacka eller skor utan att han började skrika. Efter ha suttit ett bra tag i soffan framför Barnkanalen gick det bra och sedan var han återigen vanliga glada Harry.

Lite obehagligt tycker jag att det är med att droga honom innnan undersökningar men jag förstår att det är nödvändigt. Jag hoppas bara att det blir bättre med åren...

Nu laddar vi om för att ta influensavaccinet om en till två veckor för de hade i nte fått in det än annars hade jag bett om det idag...

Ja, det var den dagen det. Rätt ok ändå det kunde varit mycket värre...

Jag grät en skvätt i bilen på vägen dit men väl där skötte sig alla bra.

Tråkväder, och uppladdning...

Tråkigt väder idag...Vi har varit på sångstund och fikat. Harry älskar att sjunga, vi var på öppna förskolan igår och sjöng. Dår bakades det kanelbullar som vi fick smaska på efter sången så nu har vi haft två dagar med sång och fika. Det gillar jag och Harry.

Ute öser regnet ner och det är tråkigt. De gräver ner någon slags kabel utanför och Harry står som klistrad på altanen för att se när trakorn eller grävmaskinen åker förbi. Jag hoppas han tröttnar snart och vill gå in ch mysa i soffan istället...



För bara en vecka sedan kändes det som sommar. Harry övade på sin golfsving i trädgården och vi mådde gott i solen...



Idag laddar vi inför imorgon. Ultraljud med dormicum är det som gäller. Lite ledsen för jag vill inte...känner ångest bara jag åker dit. Konstigt, åker jag till Göteborg så är det nästan "roligt" att komma till sjukhuset men Borås ger bara ångset... Tror jag måste gå igenom lite med dem om vad jag vill ha ut av vården där. Och hur jag vill att bemötandet ska vara...Harry har också känslor och de respekterades verkligen inte sist...

Lugn dag i soffan

Vi har slöat idag jag och Harry. Vädret har varit sisådär och vi har upptäckt Disney junior. Harry har kollat på Djungel hjul typ hundra gånger och vi har legat och myst i soffan. Jag hann läsa flera kapitel i en bok och det har inte hänt på evigheter. Han är så himla gosig när han vill vara det. Han kan vara påfrestade intensiv och jag kan bli trött MEN vad det väger upp när man bara får mysa med honom och han sitter och klappar mig på armen. Mitt hjärta smälter.

Tyvärr tror jag att det är ett tecken på att allt inte står rätt till men jag avvaktar ett tag så får vi se...Han hostar lite i sömnen nu men det behöver ju inte betyda något...

Nu ska jag gå och lägga mig och titta på min lilla skatt när han sover i sin lilla säng jämte min.

Göteborg idag Borås imorgon

Idag var det återigen dags för Göteborg. Det var sjukgymnasten som förärades med ett besök. Henne gillar vi! Att få komma till sjukhuset och leka är lyx tycker Harry. Allt gick jättebra, han sprang omkring och lekte. Han åkte rutchkana och sparkade boll och röjde runt!

Innnan sjukhuset hann vu med en repa på Allum. Harry fick en ny overall från 8848. En djungel det där med vinterkläder.

Vi hann även med lekparken utanför sjukhuset. Harry älskar att gunga. Vädret var perfekt. Göteborg och Harry visade sig båda från sin bästa sida!

Regniga dagar, vad gör man....

Harrys nya favorit. Leka med gräsklipparen i garaget...Han vill gärna vara ute men bara inte i regnet...

Ultraljud from hell....

Attans vad illa det gick idag. En Harry som inte var på topp och fick panik när läkaren försökte hålla fast hans armar. Jag fick nog och reste mig med Harry. Jäklar vad det gjorde ont i mig idag. Luften gick ur mig totalt och jag är så trött nu. Ingen vill Harry illa men att säga att han är för liten att acceptera och för liten för att komma ihåg köper jag inte alls!Jag sa att jag inte klarar mer och de får boka en tid för att göra klart och tyvärr då med dormicum...Utmattad är det minsta man kan säga att jag är idag. Ledsen, mycket ledsen.

Det hela vägdes upp av en underbar sjukgymnast som fick Harry på andra tankar efteråt. Hon vill få in Harry på förskola ett par dagar i veckan underett par timmar och när det äter som en slags behandling för att få igång hans ätande. Hoppas, hoppas kommunen är med på noterna för det tycker jag verkar jättebra!

Vikt 10160g!!!Pox 78-80% fin fint!

London calling!

Vi tog planet till London och Loughton. Harry gillar att flyga, han tycker det är mycket spännande vid start och landning och vill gärna titta ut! Som jag saknat mitt älskade England. Längtar redan tillbaka och ville inte åka hem.

Det var en perfekt resa. Vi var två familjer och vi bodde i vår gamla au pair familj. Underbart att träffa dem igen och jag saknar dem mycket nu. Vädret var ljuvigt. Vi hade packat för höst men möttes av högsommarvärme! Barnen lekte på gräsmattan och mammorna sippade Pimms på terassen. ( Givetvis med absolut koll på barnen!)

En dag åkte vi in till London. Barnen lyckades med konsten att sova på tunnelbanan och sedan genom halva Oxford street...De var så duktiga!!

I Alisons hus finns det heltäckningsmattor och det betyder att Harry nu är en mästare på att krypa i trappor! Det fanns även två katter som Harry älskade men de gillade inte honom lika mycket. Det kan ha att göra med hans hårdhänta klappningar att göra...

Svårt att skriva om allt som hände men sammanfattningsvis så hade vi det fantastiskt bra!

Här kommer lite bilder :)